Apropå
artikeln ”Telma, 10 år, nekas skolskjuts”
Telma, 10 år, nekas skolskjuts eftersom deras bostad befinner sig 200 meter för nära skolan. Kommunen beviljar inte skolskjuts för barn som bor inom 3 kilometers avstånd från sin skola.
Vid färd på allmän väg är avståndet till skolan närmare fem kilometer, men eftersom kommunen följer Trafikverkets klassning på en annan alternativ väg, som är en återvändsgränd, enskild väg och går över privat mark - så räknas denna väg som den närmsta. Därav nekas Telma skolskjuts med den buss hon tidigare åkt innan skolbytet.
Detta är bland det värsta jag har läst. Menar kommunen på fullaste allvar att ett tioårigt barn nekas åka med en buss som passerar rakt utanför barnets bostad, en linje hon åkt med i flera år, eftersom bostaden ligger 200 meter för nära skolan? Det som gör saken ännu värre är att den närmsta vägen dessutom borde anses obrukbar.
På vintern är det inte alltid att vägen plogas. Johan Berntsson, grundskolechef i Varbergs kommun, hänvisar till att den berörda kan gå i de fall som vädret inte tillåter att cykla. Detta är fullständigt verklighetsfrånvänt.
Skolan har vid skolstarten informerat vårdnadshavare om att deras barn bör undvika att cykla ensamma till skolan utan hellre ta sällskap med en kompis. Telmas kompisar bor lite längre ner på gatan och kan således ta bussen, eftersom bostäderna ligger bortom den magiska gränsen om tre kilometer. Således får Telma ensam cykla till skolan – utan sällskap.
Skäms Varbergs kommun. Skäms. De som står bakom detta beslut bör skämmas. Jag uppmanar de som är beslutsfattare att själva följa sina magiska tre kilometer och ställa sina bilar hemma, så kan de cykla eller gå i totalt ösregn och på kyliga morgnar. Passar inte det så får de be en bekant skjutsa eller stanna hemma.
När en grundskolechef, istället för att värna om barnen i skolan, med gott samvete föreslår ett barn att gå istället för att cykla i dåligt väder så skäms jag. Det hoppas jag även att grundskolechefen och beslutsfattarna gör.
Bestört läsare