Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Vad gör vi – när vi kanske måste släcka ned strömmen ifall vi får en kall vinter – och industrin som svarar för vår fysiska överlevnad och människors ekonomiska försörjning kanske får slå igen, skriver insändarskribenten. Bild: Janerik Henriksson/TT
Vad gör vi – när vi kanske måste släcka ned strömmen ifall vi får en kall vinter – och industrin som svarar för vår fysiska överlevnad och människors ekonomiska försörjning kanske får slå igen, skriver insändarskribenten. Bild: Janerik Henriksson/TT

Vad gör vi om vi måste stänga ner strömmen en kall vinter?

Vi har ju haft 120 år på oss att tänka.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

på ”Ett jädrans elprisgnäll"

Du ser inget problem med elpriserna – eller? Själv satt jag och frös i vår dåvarande källare hösten och mot vintern 2021 medan mina fingrar stelfrusna försökte skriva någonting vettigt på skärmen. Hade ett litet elektriskt element att tillgå men lät det slå avslaget. Hujeda mig, vågade inte ens tänka tanken kring vilken räkning som kunde tänkas dyka upp. Så höll jag på, tills min andre hälft upplyste mig om att vi hade bundet avtal – till 47 öre kilowatten. Snopet.

Så upplyste mig någon om, att om Ringhals Ett och Två fått gå – då hade grannarna fått 30 till 40 procent lägre elpris. Billigare bröd och mat, lägre energikostnader för sjukhus, skolor och äldreboenden – you name it. Och färre fattigpensionärer hade förmodligen sluppit leva närmare svältgränsen.

Nåväl, här har slösats med både det ena och det andra – energi inte minst. Men, vad gör vi – när vi kanske måste släcka ned strömmen ifall vi får en kall vinter – och industrin som svarar för vår fysiska överlevnad och människors ekonomiska försörjning kanske får slå igen?

Personligen har jag inga geniala uppslag, mer än att vi nog alla får hjälpas åt att hålla igen och fundera över hur mycket ström vi behöver för vår fysiska överlevnad – respektive vad vi har begär till.

I sammanhanget kom jag att läsa om den svenska uppfinnaren Waldemar Jungner (1869-1924). Han konstruerade exempelvis en elbil redan år 1900 och som kunde köra 17 mil (på dåtidens dåliga vägar) och på en laddning. Och jag har liksom lite svårt att förstå när så många nu vurmar för både högre elpriser och instabil vindkraft (som utgör ett hot mot elnätets stabilitet) – varför våra vindkraftverk inte står kopplade mot ackumulatorer (batterier eller annan form av energilagring). Då hade ju all lagrad vindkraft gått att använda – när den behövs!

Och vi har ju haft 120 år på oss att vidareutveckla tanken.

Kan någon läsare förklara för mig varför så inte är fallet?

Dag Reuterwall

Varberg

LÄS OCKSÅ: Ett jädrans elprisgnäll

LÄS OCKSÅ: Fast elenergiavtal betyder inte automatiskt låga priser