Vi är många som ofta besöker våra kyrkogårdar, framförallt en nära anhörigs grav, men även av andra skäl såsom en fridfull vandring i en vacker miljö för meditation eller bön. Många upplever också historiens vingslag när man läser på de många vackra gravstenar från en äldre tid. Visst måste vi vårda våra kyrkogårdar även i framtiden.
Församlingarnas kostnader för skötsel och underhåll av våra kyrkogårdar blir mer och mer en ekonomisk börda, i synnerhet gäller detta gravar där gravrätten upphört eller där gravrättsinnehavaren inte sköter sin grav. Det är uppenbart att församlingarna inte utan vidare kan ta på sig kostnaderna för att vidare sköta alla sådana gravar. Men här uppstår ju problemet att dessa gravar kan vara av stort kulturhistoriskt eller lokalhistoriskt intresse. Om så inte är fallet måste en del gravar få avvecklas.
En sakkunnig inventering av gravarna på våra kyrkogårdar måste göras och beslut fattas om vilka som ska bevaras för framtiden.
Den kyrkoantikvariska ersättningen som kyrkan erhåller från staten ska täcka även skötsel av vissa gravar på våra kyrkogårdar, låt vara i mycket begränsad utsträckning. Denna ersättning från staten måste rimligtvis höjas då kulturhistoria måste anses vara en statlig angelägenhet.
Det finns också all anledning att i någon mån höja begravningsavgiften, som alla medborgare måste betala, till täckande av en del av dessa kostnader.
Så vi får med andra ord alla bidra i någon utsträckning till framtidens kyrkogårdar. För inte vill vi väl att t.ex. de sju flygargravarna och Zofias grav på Skogskyrkogården i Falkenberg ska försvinna utan i stället utgöra ett värdefullt minne om vad som utspelades under andra världskriget i vårt närområde.
Jan Ertsborn
Advokat och f.d. riksdagsledamot (L)