Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Student. Ebba Dahqwist som tog studenten i juni går nu på folkhögskola. Då försvann de insatser enligt LSS som hon tidigare haft på helger och lov. På bilden springer hon och hennes kompis Ebba Johansson ut från Falkenbergs gymnasieskola. Bild: Kalle Pettersson

Upp till bevis ni nyvalda politiker

LSS-lagstiftningen fungerar inte som det var tänkt.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Innan valet var de flesta partier överens om att LSS-lagstiftningen inte fungerade som det var tänkt. Vi som är involverade i detta och lever i den vardag, som det innebär, kan skriva under på det. Jag har den stora förmånen att vara mamma till en underbar tjej med Downs syndrom, på dryga 20 år, som tog studenten i juni. Under hela hennes skolgång har hon varit på korttidstillsyn (”fritids”) samt att vi har haft avlastning (och hon har fått vara med kompisar, fri från föräldrar) i form av korttidsvistelse.

Nu räknas hon som vuxen och jag ska inte, enligt föräldrabalken, ha något ansvar för henne. Vad händer då? Ebba, som min dotter heter, har valt att gå på folkhögskola. En folkhögskola som är internatbaserad. Detta innebär att hon är iväg måndag morgon till fredag eftermiddag. Vi hade, detta till trots, varit i behov av att även fortsättningsvis fått ha två dygns korttidsvistelse per månad, men icke. Nu anses vi ha tillräckligt med avlastning när Ebba är på skolan samt att hon inte alls är i behov av att vara med vänner och vara ifrån oss på helgerna längre. I praktiken menar man från Falkenbergs kommuns sida att jag, även i fortsättningen, ska vara förälder dygnet runt. Jag kan inte planera event själv som inte innefattar Ebba på helgerna. Är detta rimligt? Hur länge ska jag ha detta föräldraansvar?

Som om detta inte vore nog så är det även lov på folkhögskolan. Då är vi hänvisade till daglig verksamhet. En daglig verksamhet där hon endast får spendera 7,5h/dag. Det innebär att jag, som alltid jobbat heltid, nu ska gå ner i tid på loven för att ta hand om min vuxna dotter. Med ett arbete i grannkommunen innebär det att jag under dessa veckor max kan arbeta 75%. Vem står för den förlorade arbetsinkomsten? Accepterar ens min arbetsgivare det här?

Om vi inte väljer daglig verksamhet kan vi få någon slags avlösare, hemtjänst. De kan dock inte vara med henne hela dagarna utan hon skulle då lämnas vind för våg. Hon har aldrig varit själv i den bemärkelsen och behöver ständig tillsyn varpå det inte är något alternativ.

Så till er politiker, är det så här LSS-lagen ska tolkas? Att era tjänstemän letar upp en gammal dom från 2014, utan reell substans, för att kunna avslå vår önskan. En önskan att för Ebbas del leva som alla andra samt att för oss föräldrar kunna släppa på föräldraansvaret något. Det mest tragiska i den här röran är att detta dessvärre inte är en isolerad händelse. Även Ebbas två kompisar har fått avslag, båda fyllda 20. Visst, vi får överklaga men innan det tas upp i förvaltningsrätten kommer det att gå minst 12 månader (handläggningstid 12-18 månader).

Så återigen, vad kommer att hända nu? Kommer ni politiker att ta tag i det här eller var det bara ett löfte som försvann kl. 20.00 den 9 september?

Louise Bobeck