Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Att hela tiden fastna i det förgångna och det som är förbi skapar inte förutsättningar för en konstruktiv och positiv samhällsutveckling, skriver Anders Bernhard, skriver debattören. Bild: Johan Nilsson/TT
Att hela tiden fastna i det förgångna och det som är förbi skapar inte förutsättningar för en konstruktiv och positiv samhällsutveckling, skriver Anders Bernhard, skriver debattören. Bild: Johan Nilsson/TT

Tycke och smak, sekundärt när elen felar!

Energifrågans komplexitet gynnas inte av populistiska utspel och grova förenklingar, skriver Anders Bernhard.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

på ”Storskalig havsbaserad vindkraft i Kattegatt – nej tack”

Nu måste nivån på såväl el-debatten som på elproduktionen höjas och vi får i inte fastna i förlegade tankar om då och nu. Alla vill ha en fungerande elproduktion oavsett om man bor i norr eller söder, på landet eller i stan, i Sverige eller i Iran!

När diskussionen fastnar i brutna horisontlinjer och en i princip helt oavkortad tro eller otro på gammal kärnkraft (både i Sverige och Iran) skapas inte förutsättningarna för att hitta långsiktiga och hållbara alternativ i den ”övergångsperiod” som vi nödvändigt nog tyvärr befinner oss i. Energifrågans komplexitet gynnas inte av populistiska utspel och grova förenklingar.

Varför har vi hamnat i detta prekära läge som rent praktisk gjort att elen blivit en bristvara? Mycket är enligt min uppfattning summan av ett alltför ”högt leverne” och ett i princip fritt exploaterande av resurser.

Alla måste ta hänsyn till denna verklighet oavsett om du är lyckligt lottad och har hamnat rätt på ” klotet” och vill ”ha” ditt drömhus vid havet, som är många svenskars mål, med obruten horisont eller att du behöver flytta från din i princip enda möjliga livsplats på grund av höjda havsnivåer. Här är ditt dagliga mål är att överleva och du får ständigt kämpa med att återuppbyggda ditt ruckel på en platt ö någonstans långt bort, där ingen varken ser eller hör dig förrän du tvingas flytta.

Oavsett energislag så verkar denna utveckling varit omöjlig att stoppa eftersom människan i mångt och mycket är driven av att få sina behov tillgodosedda och det kan man ju säga att många av oss fått uppleva, inte minst sedan efterkrigstiden och framåt.

Visst jag tycker inte att vindsnurror är det mest estetiskt tilltalande varken vid horisonten eller på land, inte heller en ”solkraftspark”eller en bruten fors i Norrland eller i Falkenberg för den delen, får det att kittla till…men när jag närmar mig Ringhals eller Barsebäck som syns milsvida både från land och hav, känner jag att en speciell men ändå lite lite ospecifik känsla sprider sig i kroppen.

Det är uppfinningsrikedom och framsteg från svunna tider som imponerar än i dag, dock inte helt oförblommerat när jag i nästa tanke tänker att på ett ögonblick kan dessa strålande mästerverk förvandlas till en massgrav!

Det finns således inga enkla lösningar i sikte och är kärnkraften marknadsmässigt konkurrenskraftig och vetenskapen kan lösa avfalls- och brytningsproblematiken och så vidare, så kommer det garanterat komma nya generationers kärnkraft.

Men att hela tiden fastna i det förgångna och det som är förbi skapar inte förutsättningar för en konstruktiv och positiv samhällsutveckling. Då är vindsnurror i havet ett av de få bättre alternativen som står till buds, även om det såklart finns negativa miljöaspekter att ta hänsyn till framförallt lokalt men även i länder där materialbrytning och produktion sker. Havsbaserad vindkraft är dessutom mer ”produktionssäker” då antalet dagar med vind är påtagligt fler än på land.

Så Gösta och alla andra ”kärnkraftskramare”, det går inte att bara trycka på knappen och starta upp gamla kärnkraftverk från förr, även om det låter så på er ibland och visst hade det varit smidigt i ett elektrisk perspektiv. Och det hjälper inte att gnälla över att vi inte byggde nya och/eller rustade upp de gamla i tid.

Anders Bernhard

LÄS OCKSÅ: Storskalig havsbaserad vindkraft i Kattegatt – nej tack