Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Lars Pehrson/SvD/TT

Trädens hemliga liv

I vår kultur betonas kortsiktiga ekonomiska vinster och utnyttjande av naturens resurser.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Jag läser om Trädens hemlig liv (P Wohlleben). Om att ljuset för växter är viktigare än både vatten och näring. Att detta är något som döljs för oss. Att i en orörd skog görs andra prioriteringar än i trädplantager. I en orörd skog kämpar olika arter om ljusglimtarna och har utvecklat sina strategier för att få del av solens energi. Detta är viktigt för den biologiska mångfalden.

Vad är människans prioriteringar? Den västerländska människans – som jag tillhör. Vår kultur innebär stark betoning av kortsiktiga ekonomiska vinster och utnyttjande av naturens resurser. Så att skogsägare lätt prioriterar att utvinna kortsiktig vinning ur sin skogsmark. Och att icke skogsägare på olika sätt ger sitt stöd utifrån våra lika kortsiktiga vinstintressen.

Om man, som jag, ägnar mycket tid åt sätt att motverka klimatförändringen, hur förhåller man sig då? Jag som inser, att skog och träd är vår säkraste källa till att bära koldioxid – och riktiga skogar till biologisk mångfald – koldioxid vars ökning i atmosfären starkt bidrar till klimatförändringen och som vi därför måste minska.

Jag vet, att all förbränning skapar koldioxidutsläpp. Både att bränna fossila bränslen och att bränna biobränslen. Också att bränna sopor. Men hushållsavfall orsakar CO2, även när det komposteras.

Jaa, hur förhålla sig? Jag kan undvika onödigt brännande. Jag kan vara restriktiv mot mig själv så att jag inte i onödan anser att jag behöver det som orsakar förbränning – en extra biltur, en flygtur Jag kan bidra till att träd som fälls och som gynnar markägare ekonomiskt, används utan förbränning.

Detta som en liten början. Att inte ställa till det mer än vad som känns verkligt nödvändigt. Att vara uppmärksam på varje beslut och dess konsekvenser. Att göra kampen mot klimatförändringen till en följeslagare.

Det är inte bara skogsägaren som äger och ansvarar för skogen. Vi är alla beroende av skogens förmåga att bära och hålla koldioxid och det skogsbruk som gynnar biologisk mångfald.

Det behövs självklart politiska beslut som stöd! Själv engagerar jag mig också i Klimatsvaret – CCL Sverige.

Ann Helleday