Falkenberg. I maj var ritningar för paviljonger för Palliativa allmänna vårdavdelningen (PAVF) klara, men valet blev att vänta med dessa och leta efter ersättningslokaler. Detta sker efter sommaren!
17/9 går tiden ut för att se på lokaler. Fyra lokaler bedöms, ingen av dem uppfyller kraven. Detta redovisas och ställningstagande ska tas av regionen. PAVF:s tankar går åter mot paviljonger men samtidigt skriver media att förslaget om dessa ser mörkt ut.
För PAVF är det konstigt att det är en tidsfrist för lokalsökande, men ingen för beslutsfattande från regionens sida gällande paviljonger! Tiden för beslut dröjer.
I väntan på beslut ger PAVF förslag om ännu en lokal (ej centralt), vilket i stunden avböjs. Besked från regionen måste ges innan nya förslag kan beaktas. Således inte som Katarina Lindh säger i artikeln 24/11 ”Vi fortsätter att leta under tiden som projektet pågår”. Om andra lokaler funnits i Regionens kännedom, har inga fysiska besök ägt rum med verksamhetschef och PAVF:s representant.
24/11 kan vi läsa i HN att fastighetschefen i regionen säger; ”Vi utreder den frågan vidare. Det hade varit för en kort tid för palliativa avdelningen eftersom det tar fyra månader att få upp dem och spontningen väntas vara klar till årsskiftet 2022-2023”.
Vad betyder det? Är det inte lönt att påbörja paviljongerna? Är kostnaden för hög för en så ”kort” period?
Ju längre beslutet dröjer, ju mer kan regionen trycka på om att kostnaden för paviljonger är hög kontra tiden som vården kan bedrivas i dem och vi får olika uppgifter om var besluten ska fattas. Tiden går..
Personalen på avdelningen, dess vårdtagare och anhöriga skulle nog inte hålla med om kostnaden kontra tiden. För dem är tiden betydelsefull och varje dag räknas! Även om vården skulle bedrivas under kortare period (ett halvår), skulle ca hundra personer få vård/stöd för att hantera en av de svåraste stunderna i livet. Vi får inte glömma att en vårdtagare ofta har 1-5 anhöriga vid sin sida och även de är i en kris. På vår avdelning finns tiden och alla blir sedda! När vårdtagarna vårdas på kommunernas korttidsboenden får personalen inte tiden att räcka till för de svårt sjuka patienterna och deras anhöriga.
Stora byggen tenderar ta längre tid än beräknat. Årsskiftet 22/23 kan mycket väl vara ett önsketänkande från regionen! Kan de skriva under på att flytten blir då? Annars blir tiden för vård i paviljonger faktiskt längre än vad regionen beräknar i nuläget! Tiden fortsätter dock att ticka! Rätt vård på rätt plats ska väl eftersträvas?
När en patient söker vård remitteras hen till rätt vårdinstans. När en diagnos sätts skickas remiss till rätt vårdinstans. När läkarna beslutar om ”vård i livets slutskede” eller vid svårbehandlade symtom, skall remiss gå till rätt vårdinstans! Alla vårdinstanser är lika viktiga! Eller?
Det sägs och upprepas av beslutsfattarna i regionen, att PAVF prioriteras! Hade regionen agerat likadant om det varit en vårdinstans där man tar sina första andetag! Måste hen själv bli patient eller anhörig i ett sent palliativt skede för att förstå innebörden med den palliativa vården?! Den ska inte (för bästa vårdkvalitet) bedrivas på vilken vårdinrättning som helst! Punkt!
Information om processen och förväntade beslut, som PAVF:s personal eftersökt från regionen sedan maj har varit obefintlig! Så pass att PAVF tagit vissa saker i egna händer. Där är vi nu!
Återigen, tiden fortsätter ticka! För PAVF och dess vårdtagare är tiden, pga beslutsfattarna, i högst grad en fiende!
Ulrika Andersson, Anna Bedemo, Marie Bisseberg, Annika Bjermqvist, Sandra Björding, Helena Bredahl, Malin Eliasson, Åsa Gustafsson, Carina Karlsson, Johanna Lekies, Angélica Leao-Efraimsson, Susanne Molander, Agneta Olofsson, Monika Persson, Jenny Salén-Adamsson, Samia Tannoury
Palliativa allmänna vårdavdelningen i Falkenberg