Svar
på "Ja, vi vill låta fler bygga strandnära på landsbygden" (19/7).
Det är skillnad på staden och på landet. Har själv postnummer Glommen och kan se den halländska horisontlinjen och Kattegatts blåa böljor om jag ställer mig på husets skorsten, men är glad ändå.
Den nuvarande plan- och bygglagen med strandskyddsbestämmelser liksom bestämmelser om allemansrätten ha tillkommit för att i Konungariket Sverige värna naturskyddsintressen och möjliggöra att under demokratiska former författa byggnadsplaner och därvid ha folkflertalet och hela samhällets bästa för ögonen.
Strandnära exploatering och byggnationer i det inre av Halland orsakar störningar som förskräcker i vissa fall för eskalerande olägenheter på miljö och strandnära fågelliv.
Den nuvarande ordföranden i miljö- och hälsovårdsnämnden i Falkenberg samt den eventuella riksdagsledamoten i spe verkar i debattsvaret endast tillvarataga det snöda markägarintresset för att möjliggöra diskontering av ett högre markpris vid försäljning av lämpliga vattennära markbitar i Hallands inland.
Om nu skon klämmer av att det högre markpriset av önsketänkande skall lösa problemet med en levande landsbygd måste man inse att för att lösa denna ekvation kräves helt andra genomgripande åtgärder och kommunalekonomiska överväganden för att tillskapa en likvärdig adekvat heltäckande likvärdig samhällsservice.
Bärkraften och tillskottet av några utomplansplacerade helårs- och kanske fritidshus måste ses som orealistiskt att dessa åtgärder skall lyfta Hallands inlandets kämpande glesbygd undan knapphetens bleka stjärna.
Leif Daun
Stranninge
