Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Att vara personlig assistent är ett mycket ansvarsfullt arbete med dygnetruntschema. Bild: Hasse Holmberg / TT
Att vara personlig assistent är ett mycket ansvarsfullt arbete med dygnetruntschema. Bild: Hasse Holmberg / TT

Stoppa privatiseringen av personlig assistans!

Det är uppenbart att det inte handlar om att ge ökad valfrihet.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

De personliga assistenterna måste få allt stöd vi kan ge dem. All privatiseringen handlar om att kommuner ska kunna påtvinga sina anställda stora lönesänkningar och sämre anställningsvillkor genom att privatisera verksamheter. Det är uppenbart att det inte handlar om att ge ökad valfrihet, det handlar om att skära ner kostnaderna. Brukare uppvaktas ofta av nya bolag som lockar med löften om bättre villkor, som ofta visar sig vara luftslott. Brukare som inte genererar vinst är däremot ointressanta.

Avtalen i privata assistansbolag är mycket sämre. De som arbetar heltid får i regel ändra till deltid. De får lägre lön, kortare semester, mindre utbildning och sämre arbetsvillkor. Många tvingas arbeta som timanställda år ut och år in. Detta drabbar naturligtvis även de som får personlig assistans, brukarna, med större personalomsättning och sämre utbildad personal.

Att vara personlig assistent är ett mycket ansvarsfullt arbete med dygnetruntschema. Det kräver förmåga att vara följsam mot brukaren, utan att lägga sig i hur brukaren väljer att leva. Det kräver att kunna arbeta med det mest intima på ett ödmjukt sätt, utan att brukaren känner sig generad. Det är ofta ett fysiskt tungt arbete med obekväma arbetsställningar. Avancerad sjukvård ingår ofta och hantering av medicintekniska apparater. Vem som helst kan förstå att det är integritetskränkande och riskfyllt för brukaren att utsättas för personal som inte kan rutinerna eller saknar utbildning. Många brukare är dessutom psykiskt sköra och saknar förmåga att själva förmedla sina behov och önskningar. De är helt beroende av att ha kvar sina assistenter som de känner sig trygga med och som har tillägnat sig förmågan att avläsa deras behov.

Privatiseringen måste stoppas, samtidigt som rätten till personlig assistans måste försvaras. Det gäller rätten att kunna leva värdigt, att kunna styra sitt eget liv. Det är viktigt att brukaren får ha kvar inflytande över vem som ska utföra assistansen och komma brukaren så nära in på livet. Samtidigt måste arbetsvillkoren för de personliga assistenterna förbättras. Rätten till personlig assistans är satt under attack. Försäkringskassan stramar upp sina bedömningar för vad som är "grundläggande behov" till det absurdas nivå. Det har medfört att många som borde få personlig assistans blir utan. Det har också medfört att Försäkringskassan flyttar över sina kostnader till kommunerna.

Det enda anständiga beslutet är att kommunen istället skjuter till de pengar som behövs för att behålla verksamheten i egen regi och samtidigt går samman med övriga kommuner och kräver att staten ser till att Försäkringskassan slutar föra över kostnader på kommunerna och att staten tillför de pengar som behövs för att Lagen om stöd och service ska fungera som det var tänkt.

Ulla Ohlsson (K)

Lilian Granberg (K)

Sasja Dalhed (K)

Niklas Holm (K)

Peter Granberg (K)

Hilda Quezada (K)

Andreas Verdin (K)

David Sörensen (K)

Anna Marshall (K)

Jakob Bengtsson (K)

Kommunistiska Partiet Varberg