Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Denna vår har vi kunnat glädjas över mängder av gula blommor, skriver insändarskribenten. Bild: Jonatan Bylars

Skunkkallan har kommit för att stanna

Denna vår har vi kunnat glädjas över mängder av gula blommor.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Nu börjar utrotningen av denna vackra, koldioxidabsorberande växt, Skunkkallan, (Lysichiton americanus). Nya pengar för ändamålet har tydligen anlänt. Vore bättre använda medlen för plantering av nya växter, exempelvis träd, om man nu ogillar Skunkkallan så mycket. Denna gedigna växt har anlänt för att stanna, därför helt meningslöst att nu börja gräva, med syftet att avlägsna denna inkräktare, så ansett av somliga. Endast en iskall vinter kan minska beståndet.

Denna vår har vi kunnat glädjas över mängder av gula blommor, som ett täcke mellan alskogens ej utslagna löv. I dag har färgen ändrats till grönt. Varje växt med silkeslena gedigna blad.

Under 80- och 90-talet bestod våtmarken intill ån endast av tråkig myr. Övriga områden av Vinån bedömdes av Skogsvårdsstyrelsen tillhöra en nyckelbiotop av högsta klass. Bland de sällsynta växterna beskrevs även Skunkkallan, som då endast fans i enstaka exemplar intill ån. Den fans sålunda bland de växter som skulle skyddas och vårdas. Ingen risk att den ska föröka sig till jordbruksmark, då den endast trivs i fuktig miljö.

Glöm inte Skunkkallans dragningsförmåga för humlor och bin. 2019 var ett sådant år när humlorna syntes och hördes här i stora mängder.

Aase Reinbro