Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

I Kattegatt fungerar ål- och sjögräsängar som barnkammare för hotade arter som torsk och ål, och i Indiska oceanen som betesplatser för havssköldpaddor och dugonger, skriver Daniel Bentgtsson, kommunikationschef för Greenpeace Norden som just nu är ombord på skeppet Arctic Sunrise.
I Kattegatt fungerar ål- och sjögräsängar som barnkammare för hotade arter som torsk och ål, och i Indiska oceanen som betesplatser för havssköldpaddor och dugonger, skriver Daniel Bentgtsson, kommunikationschef för Greenpeace Norden som just nu är ombord på skeppet Arctic Sunrise.

Sjögräs en bortglömd klimathjälte

Kan förvandla en relativt livlös botten till en miljö med mycket hög biodiversitet.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Mitt i Indiska oceanen, mellan Seychellerna, Madagaskar och Mauritius, ligger Saya del Malha Bank. På en undervattensplatå, lika stor som Belgien, finns världens största sjögräsängar och ett myller av undervattensliv. Vi befinner oss här på en expedition med Greenpeace skepp Arctic Sunrise för att uppmärksamma vikten av att skydda viktiga områden till havs från mänsklig påverkan.

Sjögräsängar upptar en försvinnande liten yta av våra hav, mindre än 0,2 procent, men lagrar per hektar mer koldioxid än tropisk regnskog, och är därför oerhört viktiga för vårt klimat och balansen i våra hav.

Vi har sjögräsängar även längs vår halländska kust, här av sorten ålgräs. Du kan se det längs Sveriges första snorkelled på Getteröns första vik. Eller försiktigt vada igenom det när du drar upp din kajak eller SUP på Svartskär eller Balgö.

Ål- och sjögräsängar är unika i havet på grund av sin förmåga att kunna växa på sandbottnar och förvandla en relativt livlös botten till en miljö med mycket hög biodiversitet. De tar upp näringsämnen ur vattnet, minskar effekterna av övergödning och gör vattnet klarare. I Kattegatt fungerar de som barnkammare för hotade arter som torsk och ål, och i Indiska oceanen som betesplatser för havssköldpaddor och dugonger.

I området runt Saya de Malha Bank ser vi kaskelotter, delfiner, havssköldpaddor, rockor och tigerhajar. Området pekas av forskare ut som en unik och viktig undervattensvärld som bör skyddas.

Men som det är i dag finns det ingen laglig mekanism för att skapa havsreservat på internationellt vatten och bara drygt 1 procent av haven har ett verkligt skydd. Det vill säga ett skydd som inte tillåter bottentrålning eller destruktivt fiske i marina reservat, vilket i dag ofta är fallet både i Halland och i andra delar av världen.

På grund av det utbredda misslyckandet att hålla sig till vetenskaplig rådgivning, är det i dag fritt fram för olika industrier att fortsätta att förstöra marina ekosystem världen över genom bland annat destruktiva fiskemetoder, och överfiske i känsliga områden.

Greenpeace, och många med oss, försöker uppmärksamma att nuvarande regler och lagar inte räcker till för att skydda våra hav. Att det behövs ett starkt globalt havsavtal. Ett avtal som skulle möjliggöra skapandet av ett nätverk av havsreservat på internationellt vatten. Fritt från destruktivt fiske och andra hot.

Regeringar förhandlar om detta i FN senare i år – men fiskeindustrin och vissa fiskenationer fortsätter att lobba för ett svagt avtal, där fiske är undantaget från skydd. Det får inte ske.

Forskare har föreslagit att vi måste skydda minst 30 procent av haven fram till 2030, inklusive klimatviktiga områden som sjögräsängar, för att ge havet en chans att återhämta sig och fortsätta vara vår viktigaste bundsförvant i kampen mot klimatkrisen.

Om du tillhör dem som tycker att det är obehagligt att vada genom sjögräs i vattenbrynet. Stanna upp en stund och tänk på vad de gör för vårt hav.

Daniel Bengtsson

kommunikationschef Greenpeace Norden

ombord på Arctic Sunrise i Indiska oceanen