I en kampanj på Facebook hävdades att vi fått 8 miljoner fler fågelpar i den svenska skogen de senaste 20 åren, men att den positiva utvecklingen hos skogsfåglarna nu upphört nämdes inte, skriver debattörerna.
I en kampanj på Facebook hävdades att vi fått 8 miljoner fler fågelpar i den svenska skogen de senaste 20 åren, men att den positiva utvecklingen hos skogsfåglarna nu upphört nämdes inte, skriver debattörerna. Bild: Jessica Gow/TT

Se upp för mångfaldsförnekare!

Man måste vara noga så att man inte gör sig skyldig till skönmålningar av verkligheten.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

ANNONS
LocationHalland||

HN:s ledare 5 december bygger på en text skriven av Centerpartiets EU-parlamentariker Emma Wiesner. Den handlar om vad vi ska utgå ifrån när det gäller utvärderingar av tillståndet för växt- och djurliv. Beroende på vilken utgångspunkt som väljs, kan resultatet bli mycket olika. Det sägs att vi i Sverige, genom Naturvårdsverket, valt ”förindustriell tid” eftersom vi i Sverige ”har en tendens att vara överduktiga” i dessa sammanhang.

Detta är inte riktigt rätt. Det handlar snarare om att flera av världens länder, särskilt så kallade utvecklingsländer, förespråkat detta inom Konventionen om biologisk mångfald. Väljer man en senare utgångspunkt, ger det fördelar åt högt industrialiserade länder eftersom deras biologiska mångfald började utarmas långt tidigare än i utvecklingsländerna.

ANNONS

Ser vi till förhållandena i Sverige, skedde stora förluster av biologisk mångfald under slutet av 1900-talet (från 1970-talet fram till mitten av 1990-talet). Det var då kalhyggesbruket helt tog över i skogen, och det var då som jordbruket omvandlades från ett småskaligt familjejordbruk till dagens stordrift. Om vi i Sverige, som Emma Wiesner föreslår, sätter EU-inträdet 1995 som utgångspunkt, tvättar vi i ett huj bort en av de mörkaste perioderna för det svenska växt- och djurlivet.

I dessa sammanhang måste man alltså vara noga så att man inte gör sig skyldig till skönmålningar av verkligheten. Precis som klimatförnekare väljer ut smådelar av statistik för att vilseleda, gör de vi kan kalla för ”mångfaldsförnekare” sig skyldiga till så kallad cherry-picking. Vi ser Emma Wiesners förslag som ett exempel på detta. Ett annat exempel lanserades av LRF Västra Sverige i början av året.

I en kampanj på Facebook hävdades att vi fått 8 miljoner fler fågelpar i den svenska skogen de senaste 20 åren. Det stämmer och skam vore annat med tanke på att den svenska skogspolitiken förändrades radikalt på 1990-talet. Från att produktionen av timmer och massaved varit helt styrande, beslöts att produktions- och miljömålen skulle vara jämställda. Nog hade det varit skamligt om detta beslut, och alla de åtgärder som följde, inte hade haft någon effekt på fåglar och annan mångfald!

ANNONS

Men LRF nämnde inte att den positiva utvecklingen hos skogsfåglarna nu upphört. Nu ser vi i stället en stagnation eller tillbakagång för de allra flesta skogslevande fågelarter. Det går fortsatt ganska bra för ett begränsat antal anpassningsbara generalister. För arter som är mer krävande när det gäller livsmiljön, ser däremot framtiden mycket dyster ut. Detta vet man nog inom LRF, men som ”mångfaldsförnekare” plockar man bara vissa körsbär.

Thomas Andersson

Anders Wirdheim

ordf. i Falkenbergs resp. Halmstads ornitologiska föreningar

Svar

från ledarredaktionen

Tack till insändarskribenterna för informationen om att referensvärdet är satt enligt en konvention om biologisk mångfald. Det var inget jag kände till, och kanske heller inte Emma Wiesner.

Men det förändrar inget i sak gällande kritiken. Lagförslaget om naturrestaurering påverkas av vad som står i art- och habitatsdirektivet, det vill säga det nämnda referensvärdet. Det får orimliga konsekvenser för skog och lantbruk i Sverige. Sverige kan inte gå före alla andra EU-länder, frågan måste lösas på EU-nivå. Men det är bra att frågan om referensvärdets konsekvenser diskuteras, för då kan man förhoppningsvis hitta en lösning som är bättre för både biologisk mångfald och det svenska skogs- och lantbruket.

Katarina Erlingson

ledarskribent

ANNONS
ANNONS