Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Pojkar som gillar typiska flickgrejer och tvärtom är betydligt vanligare än SD:s exempel med barn som vill vara ett djur, skriver insändarskribenten. Bild: FREDRIK SANDBERG / TT
Pojkar som gillar typiska flickgrejer och tvärtom är betydligt vanligare än SD:s exempel med barn som vill vara ett djur, skriver insändarskribenten. Bild: FREDRIK SANDBERG / TT

SD visar en barnslig rädsla för nytt och udda

Ett konstant bakåtsträvande.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

på ”Genusdoktrinen – vår generations största svek

Jag minns diskussionen om konst, och SD:s inställning till främmande kulturer är ju allmänt känd, och nu detta med könsidentitet. Ständigt denna rädsla och förnekande av det annorlunda, nya och främmande. Ett konstant bakåtsträvande.

Ni verkar ha snöat in på en bok som heter "Genusdoktrinen" och lärt er ett nytt ord att upprepa. I boken beskriver det en slags sammansvärjning av människor som gillar att se på världen med ett genusperspektiv, dvs en medvetenhet om ojämlikheter och skillnader mellan könen. Vi är många som vill ha jämställdhet, men utan att bilda någon farlig monstergrupp. Jämlikhet är en oerhört viktig grej.

Vidare är väsenskillnader en sak och könsskillnader en helt annan. Precis som Volvo och Saab är två olika bilmärken men en cykel ett helt annat fordon.

Ert exempel om ett barn som uppfattar sig som katt eller hund är därför väldigt dåligt. Sådana djurfunderingar är med största säkerhet oerhört ovanliga jämfört med pojkar som gillar att göra typiska flickgrejer och tvärtom. Tror dock inte ni hade skrattat om ert barn på allvar uppfattade sig som djur och ville bli behandlad därefter.

Man