Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Det är främst minkars hänsynslösa framfart som ställt till det för fågellivet vid Morups Tånge, skriver insändarskribenten. Bild: Hasse Holmberg

Prioritera jakten på mink vid Morups Tånge

Omöjligt att tro att de kan dela livsutrymme med markhäckande fåglar.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

på "Morups Tånge värdefullt häckningsområde"

Per Ranebos insändare den 10 mars var välskriven och beskrev väl tillståndet på Morups Tånge på 1950- och 1960-talet då man under måsarnas häckningstid inte kunde vandra över hedmarken utan att riskera att trampa i ett måsrede eller få ett klösmärke av anfallande måsar på den då hårbeklädda hjässan. Dessutom fanns det då även tofsvipor, strandskator och strandpipare och säkert också vadarfåglar, som häckade på Morups Tånges vidsträckta hedmark och i dess ljusa kiselsand. Så är det inte längre, det tillhör en svunnen tid!

Förändringen beror främst på minkars hänsynslösa framfart, men även till exempel trutar och kråkor har del i utarmningen av fågellivet. Därför bör, som Per Ranebo skriver och som jag framhållit i tidigare insändare, jakten på främst mink ges högsta prioritet och ”utrotning” ske innan det rörliga friluftslivet begränsas. Kanske kan vi då utan piska få tillbaka 1950- och 1960-talets Morups Tånge .......det är tyvärr en omöjlig tanke att tro att minkar och markhäckande fåglar skall kunna dela livsutrymme.

Göran