Det har länge gått rykten om att kulturhuset Komediantens kafé- och entréytor ska omgestaltas för en storskalig permanent exponering av Västerport och järnvägstunneln (det talas om fem år). Det jag fått beskrivet för mig har känts olustigt. I dag ser jag att planerna har satts i verket, och resultatet är värre än man kunde föreställa sig.
Att kommunala planer och projekt finns som en del av ett i övrigt brett och allsidigt informationsutbud på ett bibliotek är förstås helt i sin ordning. Men ett bibliotek är inte ett skyltfönster för övrig kommunal verksamhet eller en megafon för kommunens politiska ledning och dess budskap. Den makthavare (politiker eller tjänsteman i chefsställning) som tror det, är i princip inte bättre än företrädare för det parti som har kritiserats för att lägga sig i bibliotekens och andra kulturinstitutioners utbud. Med det här entrépartiet förvandlas huvudsak till bisak, bisak till huvudsak. Medborgaren, som är den viktiga personen, prackas på massiv information hen inte har bett om på väg in till bibliotek och konsthall (ett budskap som för övrigt inte är okänt).
Överdriver jag? Knappast. Det som avslöjar obetänksamheten i hela omgörningen är den golvbeklädnad som nu breder ut sig i entrén och caféet. På sin väg till bibliotek och konsthall ska besökaren hädanefter tvingas ”vada” i budskapet. Ingen kommer undan. Så måste den ta i som inte litar på sin sak. Det är en politisk ockupation av kulturhuset. Att det liknar ett kamouflagetäcke är en händelse som ser ut som tanke.
Tilltaget är också en attack på Komediantens arkitektoniska och estetiska värden. Det är ett märkligt tondövt ingrepp för upplevelsen av den lugna, noggrant gestaltade entrén, det stör och konkurrerar dessutom ut Lisa Jonassons underfundiga konst på den glasade konsthallsentrén och det stora glaspartiet mot biblioteket.
När Komedianten öppnades i januari 2012 var reaktionerna oerhört positiva. Många besökare uttryckte närmast hänförelse när de via den nedtonade entrédelen kom in husets centrum och det flödande ljuset från takfönstren. Arkitekten Lars Gauffins eftersökta ”Wow-effekt” fungerade verkligen. Vi som företrädde verksamheten vid planeringen och bygget av Komedianten hade privilegiet att samarbeta med honom och andra kompetenta, kreativa och lyhörda proffs: arkitekter, inredare, konstkonsult och projektledare (från Varbergs Fastighetsaktiebolag). Resultatet blev ett såväl funktionellt som estetiskt genomtänkt kulturhus. Det betyder inte att allt var perfekt eller att inget kan förändras. Tvärtom. Men man kan inte göra vad som helst hur som helst. Det här är något helt annat. En estetik för stormarknader.
Per Falk
bibliotekschef i Varberg 2008-2014