Svar
på ”Skolan – ett sjunkande skepp”
Tyvärr valde HN att göra ett tillägg i rubriken i papperstidningen på min insändare och det blev missvisande.
Jag skrev inte att det saknades resurser i skolan. Resurserna finns. Problemet är att det finns för många specialutbildade lärare, specialpedagoger/lärare, som till stor del av sin tid sitter i diverse möten eller gör annat och detta på tid eleverna är i skolan. Möten bör läggas då eleverna gått hem.
Kompetensen behövs på golvet i klassrummen. Aktivt med eleverna. Inte som konsulter till läraren.
Eleverna har enligt skollagen rätt till stöd men det är omöjligt för mig som enskild lärare att axla detta och se till alla elevers olika behov. Ibland har jag klasser där det finns stora behov, NPF, elever som inte har språket, elever som "bara" behöver lite extra träning för att få flyt i sin läsning, elever som behöver extra stöd för att stärka självkänslan och få en bättre lärandeidentitet. Elever med hög progression som behöver extra utmaning för att inte tappa intresset. Det är omöjligt för mig att leva upp till uppdraget. Ett svek mot eleverna.
Man behöver skifta fokus, ska det sitta och ältas och skrivas en massa dokument i olika möten eller ska vi se till att eleverna faktiskt får den undervisning de har rätt till.
Vi är i ett allvarligt läge. Lärarbristen vet vi redan om men vi har också många som faktiskt inte orkar mer. Lärare som brinner för arbetet i klassrummet. På min arbetsplats är vi många som funderar på att lämna skolan. Vilken förlust. Lärare, både "gamla" och ganska nyutexaminerade som egentligen brinner för sitt jobb och har haft ett otroligt engagemang både vad gäller utveckla sin undervisning och som vågat lämna gamla vanor för att kasta sig ut på okänd mark - allt för att undervisningen ska bli bättre och nå fler elever. Vänt ut och in på sig för att använda de "tips" skolans konsulter gett.
Vi har den skola vi förtjänar.
Ytterligare en pressad lärare