Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

EU:s vattendirektiv ska skydda vårt viktiga vatten från föroreningar. Detta är självklarheter för svenskt lantbruk, skriver debattörerna. Bild: Claudio Bresciani / TT
EU:s vattendirektiv ska skydda vårt viktiga vatten från föroreningar. Detta är självklarheter för svenskt lantbruk, skriver debattörerna. Bild: Claudio Bresciani / TT

Orealistiskt vattenprogram drabbar landsbygden

Vi i de gröna näringarna vill gå en annan väg.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

När Sverige tog hem EU:s vattendirektiv så valdes en konfliktfylld väg. Med bristfälligt underlag ska tusentals åtgärder tvingas fram – framförallt på landsbygden. Det handlar bland annat om utrivning av dammar och ett kostsamt åtgärdsbeting för lantbruket. Programmet saknar verklighetsförankring.

EU:s vattendirektiv ska skydda vårt viktiga vatten från föroreningar. Detta är självklarheter för svenskt lantbruk. Vi lever med, av och på naturens villkor och tillgången till rent vatten är en förutsättning i alla våra verksamheter.

Lantbruket har därför bedrivit ett systematiskt vattenvårdsarbete i över fyra decennier. Genom ny kunskap, teknik och brukningsmetoder har vi minskat läckaget av näringsämnen och växtskyddsmedel.

Läser man åtgärdsprogrammet för vatten, får man dock en helt annan bild. Här beskrivs hotet mot det rena vattnet som akut och det föreslås ett åtgärdsbeting till en kostnad på drygt 24 miljarder kronor. Och allt ska vara klart 2027. I huvudsak handlar det om en teoretisk minskning av läckage av näringsämnen från jordbruket, en återställning av vattendrag, vilket bl a berör 14 000 dammar. Samt ombyggnad av tiotusentals enskilda avlopp.

Nu är åtgärdsförslagen ute på remiss och vi tycker det är behäftat med många avgörande problem.

Målbilden orimlig. Den svenska definitionen av god status är alltför hög.

Underlaget är inte trovärdigt. Många av åtgärderna bygger på beräkningar som inte tar hänsyn till lokala förhållanden. De som tittar på förslagen för sin egen bygd kan därför snabbt hitta direkta felaktigheter. En del av åtgärderna är inte möjliga att genomföra.

Kostnaderna är höga. Det handlar om hundratals miljoner kronor per kommun och jämfört med beräknad miljönytta är kostnaderna mycket höga.

Finansieringen är oklar. Visserligen är Landsbygdsprogrammet en tänkt mottagare av lantbrukets åtgärder, men de pengarna kommer inte räcka till. Dessutom finns åtgärder som saknar finansiering. Och vem ska betala det beting som kommunerna får?

Konsekvenserna är inte analyserade. Hur kommer detta påverka framtidstron och investeringsviljan i svensk matproduktion? Hur påverkas landskapsbild, kulturmiljö och den biologiska mångfalden vid en storskalig utrivning av dammar?

Alla länder har möjlighet att anpassa direktivet till sin verklighet. Bland annat genom att tillämpa undantag. Riksdagen har också fattat beslut om detta, men de som ska verkställa arbetet i praktiken – vattenmyndigheterna – har hittills helt ignorerat undantagsmöjligheterna när det gäller synen på livsmedelsproduktionen.

Vi i de gröna näringarna vill gå en annan väg.

Vårt framgångsrika vattenarbete började långt innan EU:s vattendirektiv föddes. Vi har gjort stora framsteg och vill fortsätta på den inslagna vägen. Då kan vi öka produktion av bra mat, samtidigt som vi värnar vattnet. Vi hoppas därför att politiken – i form av regeringen - återtar kontrollen och gör den avvägning som Vattenmyndigheterna inte klarar av.

Ett första steg i detta är att exempelvis kommunerna – i sin roll som remissinstanser – begär att åtgärdsprogrammet överprövas av regeringen. För visst ska vi ha ett bra vatten, men såväl åtgärder som prislapp måste vara rimlig och verklighetsförankrad.

Ulrika Persson

ordförande LRF Falkenbergs kommungrupp

Henrik Arnesson

ordförande LRF Kungsbackas kommungrupp

Cecilia Bengtsson

ordförande LRF Varbergs kommungrupp