Svar
Ola Johansson skriver i sin insändare ”Elbristen är konstruerad” att ”Ny havs- och landbaserad vindkraft, fler solcellsanläggningar…kommer att klara effektbehovet”.
Jag undrar vilken verklighet Ola Johansson lever i. En decembermorgon när solen inte ännu hunnit över horisonten och vindkraftverken står stilla i vinterkylan, vad är det då som ska ”klara effektbehovet”?
OJ skriver vidare ”De…som dessutom inte tar klimathotet på lika stort allvar som vi i Centerpartiet gör”.
Den förtida nedstängningen av svenska kärnkraftreaktorer, ivrigt påhejad av C, har ökat utsläppen av koldioxid. Eftersom den allra största delen av de små utsläpp som kommer från kärnkraften sker vid byggandet, precis på samma sätt som för vindkraft, så innebär en förtida nedstängning att en i stort sett koldioxidfri elproduktion försvinner. En elproduktion som skulle kunnat bidra till att kol- och oljekraftverk i våra grannländer stängts eller minskat sin produktion. Det verkar som C, och även MP, anser att kärnkraften är mer skrämmande än klimathotet.
En ”100% förnybar elproduktion” i Sverige innebär antingen att vi måste förlita oss på att våra grannländer har kvar sina olje/koleldade kraftverk så de kan exportera el till oss när solen inte lyser och vinden inte blåser, eller att vi accepterar att det inte alltid finns el att tillgå i den omfattning vi önskar. För ”100% förnybar elproduktion” innebär väl att det inte längre är möjligt att dra igång det oljeeldade Karlshamnsverket? Effektbristen är en verklighet som Ola Johansson blundar för.
Lars A