Svar
på ”Det är inte midsommargården som är problemet”
Tråkigt om personal känner sig påhoppad av HN:s artikel, då det inte är personalen som äger problemen. Vad gäller Midsommargården (Nya Karolinska mfl nysatsningar) borde man initialt aktivt efterfråga personalens kompetens och behov. Yrkesgrupper med teoretisk och lång praktisk erfarenhet har ofta en klar uppfattning av vad som krävs för att bedriva en god och säker vård.
Vad beror denna bristfälliga förmåga till interaktion på ? Utgår från att alla parter eftersträvar en slutprodukt av god kvalitet, är det en följd av att de som säljer in och driver projekten sitter för långt från den verksamhet som ska bedrivas? Idéer paketeras snyggt och säljs in som den ultimata lösningen på välfärdsproblemen.
Hybris och innovativa lösningar resulterar ofta i en rad barnsjukdomar, vilka man i Midsommargårdens fall verkar haft svårt att återhämta sig ifrån. Bygget är nytt och fräscht, lite av hotellstandard, kanske inte det en person med demensdiagnos gynnas av. Var är färgkoderna? Var finns "hemmakänslan" för att nämna några självklara verktyg inom demensvård. Och hur tänkte man när man beslöt att dra ner på grundbemanningen? Demensvård är tidskrävande och måste få vara det.
Det verkar också vara något i tidsandan som gör att de styrande inte längre kan ta konstruktiv kritik vare sig det kommer från expertis eller någon annan så väljer ansvariga slå dövörat till och istället sälja in det positiva. Om vi inte kan lyfta misstag och se det för var det är finns det ju ingen chans att göra om och göra rätt. Rutiner för avvikelser, att anmäla egna och andras misstag, borde gälla lika oavsett om felet sker på golvet eller i maktens korridorer.
Till alla på Midsommargården och i kommunen i övrigt: Vi gör ett fantastiskt arbete med de resurser vi har. När vi kräver anständiga arbetsvillkor och en fungerande struktur i vår verksamhet gör vi det med vetskapen att det kommer gynna alla.
Åsa Tufvesson