Nej till minkuppfödning!

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

ANNONS
|

Svar

på ledaren ”Aktivistmetoder kräver nya lagar” (2/11).

Falkenberg. Dag Gustavsson skriver att vår rättighet att klä oss i päls grundar sig på yttrandefriheten. Att tycka är en sak, att agera en annan. Ingen kan neka till att en klar attitydförändring angående bruk av pälsar och skinnkläder har ändrats de senaste 10-20 åren. De eleganta pälsklädda fastrarna och mostrarna har försvunnit från gatuvimlet. Så även männen i smäckra skinnjackor. Djurrättsaktivisterna har bidragit till detta. Tyvärr använder de oacceptabla metoder för att få till stånd en genomgripande förändring.

Vår djurhållning må vara bättre än annorstädes men en nydaning kan ju börja med den som berör lyx och flärd. Burhöns och grisfabriker berör vårt behov av mat och är därför svårare att ge en annorlunda struktur inom en snar framtid. Om det ens går att göra? Med minkuppfödning är det annorlunda. Att Niclas Pettersson ensidigt hävdar, att han inte ger upp, utan tänker kämpa vidare mot de ”onda krafterna”, är beklämmande. Nog måste han inse att minkarnas tillvaro, deras liv, inte är särskilt avundsvärt. En aldrig så liten antydan om en avslutande uppfödning vore gott att höra. På något sätt borde den ekonomiska frågan kunna lösas, för det är ju den det handlar om. Jag kan inte tänka mig att behovet att förse kinesiskorna med minkpälsar härrör ur en djup, empatisk övertygelse.

ANNONS

Lasse Åhlund

ANNONS