Svar
på ”Genusdoktrinen – vår generations största svek”
SD skriver att de håller med att människor ska accepteras som de är. Samtidigt som de säger att barn som upplever sig “födda i fel kropp” inte ska behandlas som att de är det. Att jämföra att uppleva sig vara en katt eller hund med könsdysfori är helt bisarrt. Vi pratar om barn som ännu inte kommit in i puberteten som vill använda annat pronomen eller namn. Kanske vill barnet ha andra kläder eller kunna spela i det lag som matchar dennes könsidentitet. Dessa åtgärder är hyfsat enkla att fixa och är inte irreversibla, men ofta väldigt nödvändiga för vissa barns välmående. Hormoner och operationer ges inte till barn utan först till äldre tonåringar.
Erik och Helen får det även att framstå, att detta är någon nytt med hormonbehandling och operation, vilket är falskt. Hormoner eller operationer började ges under 1900-talets första halva även om det var svårare än vad det är i dag. Några exempel på personer som genomgått detta är Michael Dillon och Lili Elbe. Detta gör att könsbekräftande operationer har pågått under ungefär 100 år.
Deras citat: “Att hormonbehandla eller skära sönder en frisk kropp för att bota psykisk ohälsa”. Det som glöms här är att personer med könsdysfori behöver gå genom utredning under lång tid innan hormoner kan ges. Dessutom är väntetiderna till dessa utredningsteam, ofta väldigt långa.
Att inte acceptera personer som de är, vinner ingen på. Personen kommer inte helt plötsligt må bättre utan troligen sämre. Du väljer inte att vara en transperson eller att ha könsdysfori. Även om det finns forskning på detta ämnet under lång tid på vuxna och en del på barn under senare tid, lär SD aldrig lita på den.
Transperson