Harald Ofstad, född 1920 i Norge, död 1994 , var en norsk moralfilosof. Han var professor i praktisk filosofi i Stockholm i mer än 30 år.
1979 såg jag Riksteaterns uppsättning av"Cabaret", en på många sätt uppmärksammad musikal om 30-talets Berlin med en gryende nazism. I programhäftet, som jag sparat i alla år, finns en sida skriven av Harald Ofstad, som jag använt i min undervisning under många år.
Kravet på lag och ordning, som rubriken lyder, kan ses som något naturligt som både du och jag vill ha. Men det kan också användas i en rent fascistisk kontext. Jag vågar till och med påstå att lite oordning, att tänka utanför boxen, lite anarki kan ibland bli kreativt och nyskapande.
Ofstads intresse för filosofi uppstod ur hans möte med nazism under kriget, då Norge var ockuperat. Han tolkade nazismen som en manifestation av människans tendens att känna förakt för svaghet, något som han utvecklade i sin bok "Vår förakt för svaghet" och där han vill avslöja den nazism,som kan finnas i oss alla.
Harald Ofstad skiljer på "tysk nazism" - den form av nazism som praktiserades av Hitler – och "generell nazism". Den senare karaktäriseras av de normer och värderingar som utgör kärnan i nazismen, när den befriats från sin historiska utstyrsel. Det väsentliga är då inte hakkors och bruna skjortor utan läran om att den starke ska härska över den svage. Att den som slår sig fram beundras. Att den som förlorar föraktas. Att några få mäktiga stater under sken av moral och idealism godtyckligt dominerar andra.
I det parlamentariska läge vi nu fått, ska man skilja på Hitlers tyska nazism och den generella nazismen och fundera på vad den består i och var på skalan man kan sätta Sverigedemokraterna och andra partier. Likt Ofstad bör vi ställa såna moraliska frågor till yngre generationer och genom såna ge vägledning till en humanitär livsåskådning.
Ska vi ge yngre generationer en bild av vilka moraliska värderingar ett demokratiskt, humanitärt och jämlikt samhälle ska leva upp till, är det såna vägmärken vi ska staka ut. Och jag vet att det är bråttom!
Alf Hjertström