Svar
på ledaren "Inkomstklyftor är ett nödvändigt ont" (8/2).
Under den tid Zlatan var tillgänglig för svenska landslaget i fotboll rönte laget större framgångar utan den gudabenådade fotbollsspelaren. Gyllenhammar avgick 1993 men Volvo gick inte i graven. Charles Darwin och Carl v Linné är vi ju bekanta med, men Alfred Wallace och Peter Artedi var ungefär lika långt framme i sin forskning.
Vad jag vill säga är att ingen är oumbärlig, inte ens våra industriella toppchefer. Om någon lämnar vårt land för att lönen är för klen står hundra åter.
Upplysningstiden var en reaktion mot äldre tiders tro på EN ledare, Gud, eller auktoriteter. Man besjälades av tanken på att individen kunde tänka själv. 1800 talet genomsyrades också av en romantisk bild av det unika geniet; hjälten. Reaktionen blev den nya sakligheten under 1900 talet. I dag framförs gärna hjälterollen hos företagsledare, idrottsstjärnor, rockmusiker mm. Men de är alla beroende av en hängiven och arbetsam omgivning. Hjälten måste komma i rätt tid och ha tur. Dags att inse det.
Vad är en produkt värd? En nära vän har en konstnär i sin kompiskrets. En usel målare. Men han kom på att lägga till en nolla och vips sålde han sitt kludd för 100 000-tals kronor. Alltså, tavlan var dyr, alltså måste den vara värdefull. ”Priset på en vara är inte egenskap utan kan vara något helt annat än exempelvis bruksvärdet”. Gäller detta även människor? På en återkommande enkät från allmänhetens trovärdighet över svenska lärare blev utfallet rekordlågt under 90 talet. Javisst, lönerna halkade efter jämfört med andra yrkesgrupper. Har man dålig lön är man inte duktig. Kan detta vara skälet till toppchefers hutlösa löner?
Ledaren försöker rättfärdiga chefernas sandlådeliknande tävling om högst lön med att säga hur mycket skatt de bidrar till samhället. Många har de dyraste juristerna så att de kan nolltaxera. Effekten av ett alltmer splittrat, egendomsdifferentierat samhälle är hotfullt och leder historiskt sett alltid till konflikter och i förlängning krig. Materien söker balans. Klassamhället ruvar ständigt på en detonation.
Betänk den närstående framtiden när elpriset rasar i höjden och allt blir dyrare så att ”vanligt” folk får leva på karp och insekter. Kan vi då rättfärdiga att en klick ska kunna förtära räkor, ostron eller kalvlever dagligen?
Nej, gräv ner hjälten, hur osexigt det än låter, och inse att alla är betydelsefulla. Sverige har i ett sekel mödosamt lyckats radera ut viss ojämlikhet; sabba det inte nu.
Dessutom är det omoraliskt att skapa ett klassamhälle när det inte befrämjar välståndet i mänskligheten namn.
Gert Andersson