MTB-cyklister sätter stopp för rofyllda skogspromenader

Apropå

artikeln "Länsstyrelsen ryter ifrån om cykling vid gravar"

Jag läser i HN att länsstyrelsen upprörs av att mountainbikecyklister skadar kulturminnen i skogsområdet öster om Almers skola i Varberg, alltså Östra Påskbergsskogen. Illa nog, men det finns en annan sida av den här cykelverksamheten som är lika eländig.

Det finns gott om stigar i området, leder som trampats upp av människor sedan länge. Men numera går det inte längre att ostört ströva omkring på dessa och få en naturupplevelse som inte är skapad av maskiner. Det sätter tränande MTB-cyklister stopp för.

Vi är många som irriterats av detta, särskilt som cyklisterna inte alltid visar hänsyn utan ibland till och med skriker okvädingsord och svordomar mot gående på stigarna som inte flyttar sig tillräckligt fort. Det som en gång var ett lugnt naturområde är i dag i praktiken en kommunal idrottsarena, till för några få på mångas bekostnad.

Visserligen finns det konstgjorda leder. En asfalterad väg från Almers skola och även en grusad väg runt hela området, mest avsedd för motionärer förmodligen. Det går alltså att promenera även om cyklisterna ibland kör även på de här vägarna och inte minst korsar dem, så det gäller att se upp.

Men poängen med mitt inlägg är att man borde kunna göra skogspromenader, vid sidan av de mekaniskt skapade vägarna. Bortsett från att man riskerar att bli påkörd så är dessutom framkomligheten begränsad av de många vallar, hinder och hopp som cykelklubben egenmäktigt byggt på stigarna.

Cykelklubben ska naturligtvis ha sina tränings- och tävlingsbanor, men det kan inte vara rimligt att de annekterat hela skogen och i praktiken utestänger alla som rofyllt vill vandra på gamla stigar i ett naturområde.

Skogsvännen