Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Mobbning förekommer fortfarande i ständigt nya former och uttryckningssätt, skriver insändarskribenten. I dag sker kränkningar och mobbning till exempel ofta på nätet. Bild: 20520
Mobbning förekommer fortfarande i ständigt nya former och uttryckningssätt, skriver insändarskribenten. I dag sker kränkningar och mobbning till exempel ofta på nätet. Bild: 20520

Mobbning: Ärren i själen går aldrig ur

En skavande klump.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Det som jag tycker är det mest avskyvärda och vidriga som finns det är mobbning. Och efter att i åratal läst både tidningsartiklar och insändare och hört i radio och tv är det bara att konstatera att detta märkliga beteende fortfarande förekommer i ständigt nya former och uttryckssätt, trots skyldighet av skolan att anmäla kränkningar. Och det är vansinnigt att en elev skall tvingas byta skola istället för dessa förtryckare. Det borde givetvis vara tvärtom (enligt lag 2009). Och när vuxna människor som lärare i skolan inte är bättre än dessa mobbar och inte bryr sig ett dugg och till och med trycker ned den som är utsatt ännu mer så att man känner sig helt misslyckad. Det är ett exempel på hur jag själv hade det under hela min skoltid redan på 60-talet! Och jag vet hur det känns att bli plågad och förlöjligad av flera personer, och även sexuellt ofredad av någon, och att bli utskälld av en lärare inför klassen för att man t ex hade glömt sin slöjdpåse en dag. På den tiden fanns ju inte ordet mobbning på kartan och ingen vuxen brydde sig någonting. Det är ju först på senare år som detta har uppmärksammats och skolan är skyldig att anmäla kränkningen till Skolinspektionen och kommunen för åtgärder.

Förr i tiden skulle man ju bara betraktas som en dum idiot som inte var värd någonting och alla dessa som bara passivt såg på och inget gjorde. Var finns den fjärde gruppen, de modiga som vågar säga ifrån och agera medmänskligt när någon i ens närhet far illa?

Det ska vara en självklarhet för alla att man ska kunna känna sig trygg och inte behöva vara orolig för att bli kränkt och utsatt för saker mot ens vilja för det är helt oacceptabelt och ärren i själen går aldrig ur. Åren går men man glömmer aldrig!

Nolltolerans mot mobbning