Jag åkte dit en dag.
Trodde att jag ska känna mig hemma.
Jag gick på vägarna.
Åt maten och såg livsstilen.
Men kände aldrig igen mig, även om detta sägs vara mitt hemland.
Jag åkte tillbaka.
Alla kollade på mig.
Du är inte härifrån.
Du är mörkare, lite hårigare.
Du har en speciell dialekt.
Och först och främst du bär hijab.
Detta är ju sant.
Jag äter falafel och potatismos tillsammans.
Men dricker Mahmoud-te utan socker´.
Här är jag arab.
Där är jag svensk.
Känner mig för främmande där.
Och för främmande här.
Men aldrig tillräcklig för båda.
Mariam Nour Balout
ANNONS
