Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Ett alltför lättfångat och publikfriande konstverk, tycker insändarskribenten. Bild: ADAM IHSE / TT
Ett alltför lättfångat och publikfriande konstverk, tycker insändarskribenten. Bild: ADAM IHSE / TT

Med handväskan som vapen – ett konstverk som saknar kreativitet

Susanna Arwin har varit duktig på att avbilda, skriver insändarskribenten.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

på ”Kulturpolitik à la Grönköping råder i Varberg

Skulptur, ser jag som något, som kännetecknas av form, material, yta, innehåll och har en relation till sin omgivning. För att åstadkomma en värdefull skulptur krävs en kreativ process, som bland annat resulterar i att objektet utmanar och ifrågasätter vaneseendet och därmed får betraktaren att vidga sina referensramar.

”Med handväskan som vapen” är utförd med ett fotografi som förlaga. Fotot är taget 1985 vid en, av polisen tillåten demonstration, i Växjö av fotografen Hans Runesson.

Fotot avslöjar att Susanna Arwin är en duktig tolkare av en tvådimensionell bild, som hon direkt översätter till ett tredimensionellt objekt. Fotot innehåller mycket energi, så gör även objektet. Men skulpturen är utförd i total avsaknad av kreativitet. Susanna Arwin har varit duktig på att avbilda och har frambringat en tredimensionell kopia.

Fotot visar hur kvinnan angriper en demonstrant bakifrån, vilket beteende vanligtvis brukar betraktas med såväl avsky som förakt, men som här glorifieras med kvinnofiguren.

Denna skulptur, som får betraktas som ett politiskt objekt, vilket saknar utvecklande krafter.

”Med handväskan som vapen”, ett lättfångat och publikfriande objekt.

L-O. Hattne