Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Vi som är nöjda med det som sker, att få en tunnel under staden, nya bostäder, ny simhall mm. Vi som ler och får gåshud i det tysta. Vi ropar inte ”ja!” på samma sätt som andra ropar ”nej!”. Bild: Erika Arnadottir

Med gåshud genom ett växande Varberg

Vi som ropar "ja" hörs inte lika väl som de som ropar "nej".

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Vilken känsla det är att var man än går i dagens Varbergs så ser man att det byggs. Det byggs på höjden och på bredden och jag bara ler när jag ser att västkustens kreativa mittpunkt, Varberg, växer.

Samtidigt så upplever jag ett konstant motstånd från vissa som verkar älska att höras och tror att de representerar hela samhällets åsikt. Vi som är nöjda med det som sker, att få en tunnel under staden, nya bostäder, ny simhall mm. Vi som ler och får gåshud i det tysta. Vi ropar inte ”ja!” på samma sätt som ni ropar ”nej!”. Negativ opinion har och kommer alltid att låta högre än den positiva men tro inte att ni har rätt och att er åsikt är den breda massans.

Jag har allt för ofta mötts av kommentar om tunneln likt ”Varberg blir nu ett byggkaos och jag som gammal kommer aldrig att kunna nyttja tunneln när den är klar”. Det må så vara men snälla, tänk även på de yngre och glöm inte att vi bygger en stad för framtiden!

Även bostadspolitiken är en utmaning och idag finns tyvärr en skara som hörs och bildar opinion mot det mesta. Man får inte ta ner skog, träd eller bygga på jordbruksmark, inte förtäta i centrum och man får inte omvandla hamnområden till nya bostäder. Säg mig, var ska vi bo? Att Varberg växer är en sanning som måste hanteras och det bland annat genom att bygga nytt och ibland även på höjden.

Jag inser att det är väldigt enkelt att sitta i sin centrala villa och motsätta sig allt vad förändring heter. Men hur kom ditt hus till? Vems grönområde, jordbruksmark, utsikt eller lugn och ro stal du när ditt hus byggdes för 50 år sedan? Vi som är unga idag önskar inget hellre än att få möjlighet att köpa och äga vårt eget boende men med den opinion som finns så försenas mycket då processer tar längre tid och tid kostar pengar, inte minst i byggbranschen.

Vi skulle alla vinna på ett samhälle där vi inte är rädda för förändring och istället är positiva och uppskattar att vi bor och verkar i en stad som utvecklas, en stad som jag är stolt över att kalla mitt hem!

För ett Varberg som växer!