Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Är det för mycket begärt att vi naturälskare, friluftsmänniskor, svamp och bärplockare, jägare, ornitologer, orienterare, botaniker, mykologer etc kan erbjudas, åtminstone 15 procent, orörd, skogsproduktiv gammelskog? Bild: Gorm, Kallestad

Måste allt ha ekonomiskt värde?

Kan inte vi naturälskare få åtminstone 15 procent orörd gammelskog?

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

på "Tid att stå upp för skogsnäringen och äganderätten"

En krönika brukar innehålla ett uns av självironi och munterhet. Det Jörgen Warborn skriver är kliniskt befriad från dylikt. Den andas rå kapitalistisk partipolitik och som sådan måste den ju bemötas. En dystopisk betraktelse.

Krönikören tycks sakna kärlek till naturen. Nåja, han kan säkert, på ytan, uppskatta solglittret över en försurad sjö, fågelkvitter från en utarmad fågelfauna, snörräta björkrader eller en tämligen artfattig, ren bokskog?

Vill vi ha ett AB Sverige? (Trumps skugga spiller över) eller ska vi ta hänsyn till att vårt vackra land ska innehålla värden av skönhet, magik, biologisk mångfald, lantlig kulturhistoria mm.

Han raljerar om, naturligtvis, oätliga svampar. Måste allt vara till nytta, ha ett ekonomiskt värde? Räcker det inte med att de är viktiga i sitt ekologiska sammanhang?

I dag har vi ett permanent skydd av vår produktionsskog på 3–4 procent i södra Sverige. Ett minimum borde vara 15. Sverige ligger på 28:e plats i Europa när det gäller skogsskydd efter internationella överenskommelser. Föga imponerande. Många arter kräver ett 20 procent sammanhängande habitat för dess överlevnad. Som ursäkt för ett mera intensivt skogsbruk relateras ofta till skogens värde som koldioxidfälla. Ja, en växande skog är betydligt bättre men även gammelskogen binder en del. Dessutom planteras det omfattande mängder gran på gammal åkermark. Visst, ska vi utnyttja skogen på många sätt för att göra oss mindre fossilberoende men den viktigaste åtgärden är att vi kraftigt reducerar vår konsumtion. Vårt BNP på turismen i Sverige är större än jordbruks, skogs och fiskenäringen tillsammans.

Jordbrukare har tvingats slå ihop sina stycken för att få ekonomisk bärighet, fiskare får lämna sitt yrke när fisken fiskats ut, lärare tvingas sluta när elevunderlaget minskar men skogsnäringen är uppenbarligen helig. Kan man ana effektiv lobbyism bland kapitalstarka intressenter?

Välfärden då? Jo, den finns att hitta bland de hundratals miljarder vi årligen överkonsumerar på flotta hus, vräkiga fritidsbåtar, maniska klädinköp, långa utlandsresor mm. Gigantiska summor som välfärden också går miste om hamnar i skatteparadis, smarta skattefifflare och luftbolag. Det är inte välfärden (sjukvård, skola, äldreomsorgen) medlen går till, det är lyxflärden.

Äganderätten. Inga invändningar mot privat ägande, statliga Sveaskog är inte mycket att hänga i granen. Men skogen är en del av naturen liksom, vatten, luft och djur. Det gör det problematiskt och kräver stort hänsynstagande. (Försiktighetsprincipen)

Är det för mycket begärt att vi naturälskare, friluftsmänniskor, svamp och bärplockare, jägare, ornitologer, orienterare, botaniker, mykologer etc kan erbjudas, åtminstone 15 procent, orörd, skogsproduktiv gammelskog? 1,5 miljoner svenskar vistas i skogen minst en gång i veckan i Sverige.

Avslutningsvis vill vi önska krönikören ett gott 2019.

Anders Olsson

Gert Andersson

Helen Björklund

Inger Wennerlund

Lars Hellsborn

Pär Sandberg

Sven Dahlbom