Sol, värme, hotell och restaurang vid havet. Barns glädjetjut, måsars skrin, vågskvalp. Plötsligt bryts allt detta trevliga av ett rytmiskt dunkande. Vi som åt lunch ute undrade vad detta var men kunde inte placera oljudet. Vi tänkte att det väl strax skulle gå över och fortsatte vår lunch, dock med svårigheter att kommunicera.
Efter en timma gick jag till hotellreceptionen för att fråga vad man kunde göra åt oljudet. Inget blev svaret, stranden är allmän plats. Men som gäst kunde jag naturligtvis gå till dit och påpeka att ljudet är för högt. Vilket jag gjorde. Där satt en massa människor i större och mindre grupper, allt från äldre män och kvinnor till småbarn med extra känsliga öron. En grupp unga män lekte i vattnet och en av dem var uppe vid jättehögtalarna. På min uppmaning sänkte han en aning men menade att de firade... På tillbakavägen var det flera som satte tummen upp till mig. Ingen hade alltså vågat säga ifrån!
Oljudet, det lågfrekventa, hälsofarliga dunkandet, fortsatte trots ”sänkningen" och jag ringde polisen. Vi kan inget göra blev svaret där också. Oljudet höll på i bortåt sex timmar och ingen kunde göra något!
Vad säger ordningslagen?
Vad är det för land vi lever i?
Gunilla