Svar
på "Jag har inte talat om "den gode Lenin""
Lenin har haft betydelse, förvisso. Men sannerligen inte positiv. Han etablerade en rättsuppfattning som avfärdade likhet inför lagen och han avvisade det demokratiska, individuella människovärdet. En elit skulle styra. Ur den idén föddes den hänsynslösa ideologi som fått ”strömmar av blod” (Sinjavskij ) att flyta ur Lenins ”vetenskapliga verk”. Godtycket och våldet tog över och politikens verktyg blev terror. Det han ägnade sig åt var utrotning av ”klassfiender”, en sorts rasism.
Att ha spritt okänslighet för mänskligt lidande och fått leninismen att framstå som en överlägsen, nästan religiös ideologi i stora delar av världen, är förstås historiskt i all sin eländighet. Idén om en ny, sovjetisk människa är verklighetsfrämmande men det hindrade aldrig Lenin. Han formade ideologin till en religiös tro. Folket fick dock aldrig makten. Folket fanns bara som propagandaidé. Ungefär som i Trumps föreställningar. För en liten skara intellektuella är Lenin dock ännu i våra dagar Kristus.
I den forskningssammanfattning om kommunismen som historieprofessorn Klas-Göran Karlsson m fl gjort för Forum för levande historia konstateras: Det existerar en omfattande dokumentation som påvisar att bolsjevikpartiets ledare var redo att förinta alla som ansågs hota deras maktposition, och att terrorn öppet propagerades som ett verksamt maktmedel. Koncentrationslägren, Röda armén, säkerhetspolisen och andra terrorinstitutioner skapades av Lenin. Lasse Diding avfärdar professor Rummels beräkningar. Den ryska rehabiliteringskommissionen beräknar i alla fall att 20-25 miljoner dog av terrorn under Lenin och Stalin. Robert Conquest gör liknande beräkningar baserat på officiella källor. Må så vara. Kanske var det inte fyra miljoner, kanske tre eller fem. Har det någon betydelse? Rysslandskännaren Kristian Gerner räknar Lenin till massmördarna. Den franske professorn Nicolas Werth har också belagt terrorns omfattning. Osv.
Den revisionistiska, kommunistiska sekten i Sverige för ett balansresonemang: de vill lägga de vitas våld, västvärldens angreppskrig, krigsförbrytelser och kolonialism i den andra vågskålen och hoppas att udda ska var jämnt. En annan sida av denna advokatyr är vanan att skylla massvåldet på Stalin medan Lenin utmålats som skuldfri. Men verkligheten enligt forskningen var att Lenin angav vägen och Stalin följde den. Det eventuella goda syftet – en social revolution – ursäktar inte de onda gärningarna.
Lennart Hjelmstedt