Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Det går att vända om och tänka annorlunda, skriver insändarskribenten. Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

Lögner om kött och kärnkraft

Politiker borde drivas mer av visioner.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Två lögner florerar i vårt samhälle, nationellt, i Halland, i Varberg, i Falkenberg.

1. Det är inte bra att äta kött: Lögn, d.v.s. inte sant!

I Sverige och i Halland har vi ätit kött i tusen år (våra kreatur kommer från uroxen) Till för ca 20-30 år sedan åt vi allt av kreaturen, lever, tunga, svans mm. Boven i miljödramat är inte att vi svenskar äter svenskt kött. Boven är avskogningen i Amazonas till förmån för kreaturuppfödning och att sedan kött fraktas över halva (hela?) jordklotet och säljs till exempel i Sverige billigare än svenskt kött. Vi har ett överflöd och därmed görs delikatessen, av vilket det slängs otroliga mängder, inte minst från hotell och rekreations sammanhang.

Det går att vända om, att tänka annorlunda, så att våra ungdomar i skolan, liksom vi alla, kan äta normalt mycket av alla sorter av det svenska köttet.

Även importerade mjölkprodukter finns i överflöd och mycket raseras/slängs å grund av just detta överflöd-

Alltså ska vi hålla oss till svenskt kött, det är en fantastik källa till protein och järn samt till svenska mjölkprodukter, som är rika på kalcium, fosfor, Vitamin B och D (tillsatt). Vi ska absolut inte utesluta dessa i äldres och ungdomars vardagskost!

2. Kärnkraften är ren: Lögn, d.v.s. inte sant!

Om något benämns rent betyder det att det inte är skadligt eller dödar växtlighet eller djur, inkluderat människan. Kärnkraftens avfall, radioaktiva ämnen (som i detta nu ökar och ökar) är i allra högsta grad farligt och dödar. Ingen vet ännu vad vi ska göra med dessa dödliga restprodukter från kärnkraften. De lagras ”tillfälligt”.

Att politiker och diverse entreprenörer fortsätter att propagera för kärnkraft (trots att de är meningen att vara intelligenta och se till medborgarnas bästa) har endast två orsaker: att de möjligtvis är pengamässigt lönsamt och att det ger närkommuner arbetsplatser (om människorna sen dör har det ingen betydelse!)

Här går det också att vända om, tänka annorlunda. Om politiker och ledare kunde drivas lite mer av visioner för deras medborgare/ undersåtar, snarare än av pengatankar, skulle de kunna stimulera till (och tro på!) forskning och utveckling av alla andra elkällor än kärnkraft, på självaste Ringhalsområdet. Ungt folk skulle kunna se framtiden an och vara glada!

Ingela Strandvik