Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt HN
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Begrava mänskliga kvarlevor gör man främst av omsorg med anhöriga som har rätt till ett värdigt farväl av en anhörig som dött, skriver insändarskribenten. Bild: NIKLAS LARSSON
Begrava mänskliga kvarlevor gör man främst av omsorg med anhöriga som har rätt till ett värdigt farväl av en anhörig som dött, skriver insändarskribenten. Bild: NIKLAS LARSSON

Låt Bockstensmannen vara!

Fyndet togs till vara utan att bryta mot någon gravfrid.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

på ”Är det inte dags att begrava Bockstensmannen?

Socialdemokraten Marianne Johansson, vill (HN 14/11) förhindra framtida generationer att ta del av spännande och fascinerande museiföremål, som Bockstensmannen, och har hittat ett etiskt argument för detta. Hon vill se honom begravd. Men jämförelserna som Johansson gör haltar. Begrava mänskliga kvarlevor gör man främst av omsorg med anhöriga som har rätt till ett värdigt farväl av en anhörig som dött. Bra exempel är de kvarlevor från samiska människor som grävdes upp och stals från gravar i Lappland på 1800- och 1900-talen, utsattes för rasbiologisk forskning, hamnade på museer men som på senare tid successivt återbördas till sina hemtrakter. Släktingar har nu kunnat genomföra en värdig ceremoni samtidigt som staten bett om ursäkt för den osmakliga hanteringen. Därmed rättas gamla misstag till så gott det går, och det är bra.

Bockstensmannen har däremot inga kända släktingar och har inte heller berövats sin ursprungliga grav. När fyndet togs till vara skedde det utan att bryta mot någon gravfrid.

De siamesiska tvillingfostren (foster, aldrig födda) i Göteborgs naturhistoriska museum kremerades så sent som för några veckor sedan i enlighet med det beslut som togs av Västarvets politiska styrelse 2019. Professionen, experter och andra reagerade kraftigt mot detta politiskt grundade beslut, men det hjälpte inte, processen bara fördröjdes. Nu är föremålet förstört för all framtid.

Johanssons hållning innebär att förvägra framtida generationer att uppleva verkliga, märkliga och intressanta föremål som kan väcka nyfikenhet och kunskapstörst inom flera ämnesområden. Hennes förslag innebär att delar av vårt kulturarv förloras. När Brasiliens nationalmuseum i Rio de Janeiro brann ned 2018 förstördes mängder av oersättliga föremål. Händelsen klassades med rätta som en katastrof för mänsklighetens kulturarv. Varför ska politiker som Johansson låta sig styras av opportunism och bidra till ännu mer förstörelse av vårt gemensamma? Låt Bockstensmannen vara!

Jonas Noreus

liberal