Vi som har olika diagnoser och psykisk ohälsa hamnar ofta utanför. Jag vill, men har inte all förmåga att klara av vissa saker.
Man kan inte se på mig att jag har mina funktionsnedsättningar. Jag har varit sjuk länge och känner att snart ger jag upp. Det är svårt att leva i ett samhälle och känna sig utanför. Jag önskar bara få livspusslet att fungera. Få ett arbete som fungerar trots mina brister. Varje dag ska fungera.
Snälla arbetsgivare finns det ingen plats för oss? Alla människor borde få samma rättigheter men så är inte verkligheten! Vi behöver kanske stöd och kanske inte jobbar jättesnabbt. Men alla har vi någon kunskap som kunde vara en resurs. Känns som alla myndigheter bara pratar och vi står utanför. Men vi är fortfarande individer med stora behov!
Livets eviga kamp
