Svar
på ”Arbetet med att rädda biologisk mångfald fortsätter”
Den senaste tiden har jag läst insändare från Naturskyddsföreningen och länsstyrelsen. Dessa rör biologisk mångfald, gammelskog och strandskydd. Alla har lite ”storebrorstämpel” över sig. Länsstyrelsen är statens förlängda arm i skilda sammanhang. När man följer rikets länsstyrelser och deras olika tolkningar av lagstiftningen blir man brydd. Får länsstyrelsen fel vid en överprövning läggs ofta kraft på att överklaga. Detta utan någon som helst politisk styrning. I Halland tolkar man regler si och i Västra Götaland så. Undra på om folk blir uppgivna.
Ofta träffar jag personer som sedan generationer tillbaka har haft sin inkomst ifrån de gröna näringarna och samtidigt skapat värdefulla miljöer. Men varför är de arga och bittra. Jo, de upplever sig som trängda av proffstyckare i sällskap med statens förlängda arm. Det rör sig inte om enstaka fall utan en riks trend de senaste åren. När man sköter sin areal praktiskt och med ekonomiska förtecken möts de av kunniga tjänstemän som hänvisar till EU bestämmelser, olika förordningar och konventioner. Här några exempel från vardagen.
Inom mitt närområde har länsstyrelsen köpt in ett ekskogsområde som väntar på reservatsbeslut framöver. På intilliggande mark har en brukare betande djur bl a på Sumpafallens område. Sedan dessa djur kom in i området har statusen höjts avsevärt. En öppen byggnad är uppförd där djuren kan skydda sig och ibland går några djur in. Men byggnaden har en öppning på två meter åt fel håll som inte kunde tolereras av länsstyrelsen. 5 000 kronor i böter. En tredje granne frågade om ett eventuellt byggnadslov hos Falkenbergs kommun. Svaret blev nej därför att det kommer att ligga nära intill ett blivande reservat. Jag uppskattar ordet nära till 300 meter. Tydligen hade länsstyrelsen informerat kommunfolk att vara restriktiva. Återigen tolkningar. Min bestämda uppfattning är att en gräns är en gräns.
Jag oroar mig för attityden hos länsstyrelsen i sina många roller. Ena stunden lockar med öppnad plånbok vid ett markköp eller så följer ett indirekt hotar om expropriation. Jo, länsstyrelsen hotar och bötfäller upptill sin dubbelroll att handla med mark och i nästa steg avgöra ett bygglov utan politisk påverkan. Detta rimmar dåligt. I vågskålen ligger trovärdighet. Avsikten med ett visst reservat borde förankras i bygden innan det bildas. Lite ödmjukhet framöver gynnar förhållandet till de lokalt boende.
En annan lösning kunde ju vara att någon annan sköter själva reservatsbildningen.
Ingemar Johansson
Centerpartist