Länsstyrelsen i Hallands läns förslag till en ny skötselplan för naturreservatet Morups tånge väckte mycket starka reaktioner när det kom för ett och ett halvt år sedan. Om förslaget genomförs skulle det medföra stora förändringar mot hur det är och har varit på denna vackra och fågelrika plats. Det var säkert därför som det skrevs så många insändare i ärendet.
Med tanke på att remisstiden för förslaget gick ut den 28 februari 2020 har det gått alltför lång tid utan att det kommit något omarbetat förslag. Detta kan man tolka som att länsstyrelsen väntar ut motståndet och hoppas att det mesta av kritiken ska hinna rinna ut i sanden. En väl beprövad taktik - ofta utnyttjad av politiker och tjänstemän - för att ta udden av det engagemang som går emot ens intressen.
Först den 19 juni i år kunde vi läsa i Hallands Nyheter att länsstyrelsen delvis lyssnat på kritiken och nu kan tänka sig att lämna fyrdungen i fred.
Detta är en god nyhet men bör inte bli den enda ändring som görs. I förslaget finns till exempel ett onödigt långt tillträdesförbud vid Korshamn.
Sedan är det olyckligt att en naturvårdande myndighet vill sanktionera ökad jakt på Morups tånge. För att skydda och öka antalet häckande vadare och tärnor ska jakt kunna bedrivas mot räv, grävling, mink, iller, vildsvin, kråka, skata och korp. Jakt på gråtrut är något som redan får förekomma. Minken är en nordamerikansk mårdart som egentligen inte ska finnas här.
Jakten stör och påverkar det naturliga samspelet mellan djuren och miljön. Det är en av flera anledningar till varför jakt starkt kan ifrågasättas som medel och metod inom naturvården.
Christer K Andersson