Länsstyrelsens genomgripande förslag till nytt beslut för naturreservatet Morups tånge är inte ordentligt genomtänkt. Det finns också brister i beslutsunderlaget för tiden utanför fåglarnas häckningssäsong. Därför måste förslaget dras tillbaka och omarbetas. Genomförs så stora förändringar måste man först ha mycket torrt på fötterna.
Min kritik gäller tillträdesförbudet vid Korshamnsviken på hösten, plattformar för fågelskådning, skyddsjakt och skogliga ingrepp i fyrdungen.
När jag under perioden augusti-mars besöker området var fjortonde dag för att studera pilgrimsfalkar vandrar jag på en strandvall i Korshamn. Vadarna och småfåglarna håller till närmast vallen. Änderna ligger längre ut. Många rastande arktiska vadare är orädda, och redan i början av oktober blir det ganska tomt på vadare. Det är först när folk lämnar vallen och tar sig över en djup och bred bädd av tång som fåglarna störs. Det kan ske någon gång men inte alls så ofta eller länge att det motiverar ett tillträdesförbud på hösten. Jag anser att besökarna sköter sig bra.
Det är befriande att slippa styras till gömslen eller fågeltorn. Varför överhuvudtaget belasta och förfula ett så naturskönt område med plattformar?
Lyckas man få fler fåglar att häcka i området kommer fler predatorer som trutar, kråkfåglar och rävar att söka sig dit. Länsstyrelsen förordar jakt på dem plus några andra predatorer. Jag ser etiska problem med att man väljer och vrakar mellan olika djurarter och rangordnar dem på det sättet. Det är inte heller att låta naturen ha sin egen gång.
Till sist fyrdungen som mest består av krumma tallar. Här kan länsstyrelsen tänka sig att träden ska få vara högst 1,4 m höga med motiveringen att kråkfåglar därifrån inte ska kunna lokalisera fåglar med ägg och ungar. Förutom att fyrdungen bryter av havsmiljön ger den lä och skydd för till exempel rastande småfåglar. Sådana tankebanor tycks inte ens föresväva länsstyrelsen.
Christer K. Andersson