Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Det går inte att missa att mellan raderna och utfallen mot oss präster, nu senast mot Markus Leandersson så märks en tilltagande oro över att politiken håller på att förlora sitt inflytande allt mer i den pågående kyrkokampen, skriver Per Engström. Bild: L-G Johansson
Det går inte att missa att mellan raderna och utfallen mot oss präster, nu senast mot Markus Leandersson så märks en tilltagande oro över att politiken håller på att förlora sitt inflytande allt mer i den pågående kyrkokampen, skriver Per Engström. Bild: L-G Johansson

Kyrkokamp heter det Maria!

Vi var många som längtade efter och arbetade för att Kyrkan skulle bli fri från staten.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

på ledaren: ”Hallandsprästens attack blottar kyrklig maktkamp

Masken har fallit och nu kan vi se det sanna ansiktet hos det partipolitiska etablissemanget i detta fall formulerat av HN:s ledarskribent Maria Haldesten.

Det går inte att missa att mellan raderna och utfallen mot oss präster, nu senast mot Markus Leandersson så märks en tilltagande oro över att politiken håller på att förlora sitt inflytande allt mer i den pågående kyrkokampen.

För det är det rätta ordet, inte ”stridigheter” som du Maria väljer att kalla det.

Hela kyrkohistorien är full av exempel på att denna kamp pågått mot krafter som velat förändra Kyrkans DNA och använda den för egna syften. Med början hos Jesu lärjungar så har listan blivit lång över dem som trotsat och stått upp mot olika maktanspråk.

Dietrich Bonhoeffer som dog i nazisternas läger, Jerzy Popieluszko som mördades av kommunisterna i Polen m.fl. De var präster och föredömen och vek sig inte för olika makter som ville tysta evangeliets röst.

Vad är då en präst för något? I prästvigningsordningen står det: ”I Kyrkan som är Guds folk, har prästen ett särskilt uppdrag” Vi har alltså ett ”särskilt uppdrag” och är inte kyrkokommunala tjänstemän utan endast ytterst ansvariga inför Gud och vår biskop.

I församlingen samarbetar präst och förtroendevalda vilket kallas den dubbla ansvarslinjen. Ska man bygga ett hus behövs en arkitekt och ska man bygga en bro behövs en ingenjör, det förstår nog alla. Men ska man leda en kyrka då tycker du att vi präster ska tiga för att istället ge plats för kyrkopolitiska program som utformats av partiledningar utan vare sig teologisk kunskap och kompetens. Målet är enbart makt.

För inte vågar man släppa makten över en organisation med fem miljoner medlemmar?

Vi var många som längtade efter och arbetade för att Kyrkan skulle bli fri från staten. Det har nu gått mer än 20 år men politikernas grepp har snarare hårdnat, fast tiden arbetar obevekligt för den dag då Jesu ord blir verklighet ”Sanningen ska göra er fria”

Per Engström

VDM, prost.

Frimodig kyrka

LÄS MER: Kvinnor och lekmän bör aldrig tiga i församlingen!