Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Varje dag året om stannar tiotals grupper med Varbergsbesökare framför anrika Villa Wäring för att ta selfisar med Tanten med handväskan, skriver Lasse Diding.
Varje dag året om stannar tiotals grupper med Varbergsbesökare framför anrika Villa Wäring för att ta selfisar med Tanten med handväskan, skriver Lasse Diding.

Kulturpolitikens Grönköping

Komiskt att kämpa mot SD:s kultursyn när man samtidigt sa nej till Tanten med handväskan, tycker Lasse Diding.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Svar

på ”Dagens konst blir morgondagens kulturarv"

Har Varberg Sveriges roligaste centerpartister? Varje dag året om stannar tiotals grupper med Varbergsbesökare framför anrika Villa Wäring på Kungsgatan (Stadshotellets gäster på väg till sin parkering) för att ta selfisar med Tanten med handväskan, Sveriges mest ikoniskt omtalade feministiska och antinazistiska konstverk under 2000-talet. Skratten blandade med förundran brukar komma efter att ha läst min informationsskylt med berättelsen om hur Varbergs kommun med dåvarande kulturnämndsordföranden, nuvarande kommunalrådet och årets centerkvinna Christofer Bergenblocks utslagsröst med grönköpingsmässiga argument lyckades säga nej till denna världskändis.

Löjet spreds över världen och Washington Post skrev under rubriken ”Sweden blocks plan to honor woman who hit a neo-Nazi with a purse” och rapporterade fenomenet med att kvinnor över hela landet, i protest mot beslutet, dekorerade statyer med handväskor. Bilden blev omedelbart viral och inspirerade till lärda jämförelser med Caravaggios målning över den bibliska Judith som högg huvudet av en assyrisk general som hotat att jämna Bethulia med marken eller den kvinnliga barockmålaren Elisabetta Siranis gestaltning av den klassiska berättelsen om Timoclea som knuffar ner mannen som våldtog henne i en brunn. När Donald Trump, som gjorde sig känd för det sexistiska uttalandet "grab them by the pussy" valts till president 2016, och med Black Lives Matter-demonstrationerna 2020 mot polisvåld och rasistiska statyer blev Tanten återigen en viral förebild och fick miljontals likes på sociala medier i USA. Här hemma hade också Svenska Pens ordförande Ola Larsmo protesterat mot behandlingen av Susanna Arwins staty och när Loreen vann Melodifestivalen 2017 visade koreografin jungfru Maria, Jeanne d’Arc, Delacroixs ”Friheten på barrikaderna” - samt Tanten med handväskan, som blev den särklassigt mest omtalade tablån. Allt detta visade på den fundamentala skillnaden mellan att visa förståelse för och applådera en handling.

I Varberg lade kommunens konstnärliga råd efter att noggrant i sin utredning ha vänt på alla argument, fram en stark rekommendation att välkomna Tanten, vilket utan vidare kördes över av Grönköpings egen åsiktspolis Bergenblock. När därefter den självständige museichefen Curry Heimann självklart accepterat Tanten som gåva blev han av samme Bergenblock i HN hotfullt utmålad som odemokratisk trots att Hallands Kulturhistoriska Museum tack och lov alls inte lyder under kommunen.

Att samme Bergenblock med till ytterlighet politiskt korrekta floskler nu försöker framstå som överstefeminist och främste förkämpe på kulturområdet mot sverigedemokraternas inskränkta kultursyn är förstås egentligen bara komiskt. Min kritik gäller självfallet inte alla centerpartister, vilket blev tydligt när en kopia av Tanten skänkts till Alingsås, där ordföranden i Kultur- och fritidsnämnden Staffan Albinsson (C), deklarerade sin uppfattning i ett pressmeddelande: ”Det är en stolt och modig staty. ’Med handväskan som vapen’ kommer att bli ett landmärke för staden, vilket vi givetvis är mycket glada för.”

Lasse Diding