Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Byggnadsvårdskurs hos Spannarps hembygdsförening Bild: Annika Karlbom
Byggnadsvårdskurs hos Spannarps hembygdsförening Bild: Annika Karlbom

Kulturarv försvinner – men inte i Spannarp

Vägen till ett räddat spåntak

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

I samband med de öppna stugornas dag den 2 augusti inbjöd Spannarps Hembygdsförening allmänheten till hembygdsstugan Karingens för invigning och visning av deras stolthet, ”Spånhyveln”, i drift.

Takspån, stickspån, spilkspån, pärtor, spiller – kärt barn har många namn. Under 1850 - 1950 var det mest använda takmaterialet takspån eller ”stickespån”, som det kallas här i trakten.

Takspån har tillverkats på olika sätt. I äldre tider var det vanligt att de tillverkades för hand med en späntkniv, men under 1900-talet var de maskinhyvlade takspånen vanligast.

Spåntaken håller tyvärr på att försvinna och ett kulturarv med dem.

En bedagad, bortglömd skönhet, en spånhyvel täckt av damm och rost upptäcktes av Roland Gunnarsson en dag på 1970-talet i en gammal lada söder om Varberg. Han glömde henne inte utan hämtade hem henne då tillfälle gavs något år före 2019.

Ett mödosamt renoveringsarbete följde för Roland. År 2019 kunde spånhyveln förses med motor och remskiva och den 27 november samma år provkördes den. Invigning och visning ägde rum den 2 augusti 2020. Ett kulturarv har bevarats.

Birgitta Tallgren-Andersson