Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Tyska trupper marscherade på Oslos gator efter den tyska invasionen i april 1940. insändarskribenten var barn när andra världskriget pågick. Bild: TT
Tyska trupper marscherade på Oslos gator efter den tyska invasionen i april 1940. insändarskribenten var barn när andra världskriget pågick. Bild: TT

Krigets fasor upprepas

Skillnaden är att nu är vi betydligt mer närvarande i händelsernas centrum.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Jag är en gammal man; när andra världskriget pågick, och Hitler rasade som värst, var jag i tioårsåldern. Krigets verklighet och fasa fick vi del av genom tidningar och radio. Tv fanns inte och bilderna i tidningarna från krigsskådeplatserna var få. Den mest påtagliga minnena jag har är vår evakuering till sommarstället i Ullared under en tid, de tyska permitenttågen som rullade genom Falkenberg och, mot slutet av kriget, de allierades flygplan, som bombstinna dundrade över våra huvuden, för att bomba tyska städer. Då satt jag vettskrämd med min lilla portmonnä, med resterna av min veckopeng, i handen, och väntade på att dånet och faran skulle upphöra så att jag skulle kunna somna. Snart kom de flesta tillbaka efter uträttat uppdrag, några sköts ner och störtade i havet och kom aldrig hem, då vaknade jag igen.

I Ukraina upprepas nu krigets fasor under en ny blodtörstig galning. Skillnaden är att vi nu är betydligt mer närvarande i händelsernas centrum genom dagliga, bildsatta, fasansfulla rapporter i tv och tidningar.

Vi är 8 miljarder människor på jorden, konstigt att inte majoriteten 7 999 999 999 kan förhindra krigets vansinne och en människas dårskap!

Göran L