Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Varför är inspektionskvittot så viktigt när det är så svårt att få tag på det, undrar insändarskribenten. Bild: Anna Johansson

Korkat kort-tänk

110 procent byråkrati och noll procent miljötänk.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Kungsbackas pensionärer åker buss och tåg gratis i hemkommunen. Därför ställer jag ofta bilen, särskilt när jag ska till det numera trafikstökiga Göteborg. Från länsgränsen i Lindome får jag förstås betala, 40 kronor dras från kortet.

Förmånen gäller även om jag istället för Västtåg tar Öresundståget. Och om jag anlitar anslutningsbuss 615 till och från stationen i Åsa, där jag bor. Men då måste jag visa upp ett ”inspektionskvitto”, ett aktuellt sådant har jag fått förklarat för mig. Det kräver att jag varje gång måste ta mig till Pressbyrån i Kungsbacka och hem igen. På den lilla papperslappen står hur mycket kortet är laddat med. För mig tycks detta vara 110 procent byråkrati och noll procent miljötänk.

En dag i somras drog ett överfalls-regn över Åsa när jag klev av. Jag steg på buss 615 för att slippa bli dyblöt och åka en sträcka som enligt google är 715 meter.

– Jag vill se ”inspektionskvittot”, sa den buttre bussföraren.

När jag inte kunde visa upp ett aktuellt sådant skärpte han tonen och bad mig barskt lämna bussen.

Att jag visade mitt seniorkort bet inte. Charmtrollet bakom ratten slängde av mig. Jag ger honom minus 200 procent i serviceanda. En taxi kom från Särö och körde mig hem.

Varför ska jag visa upp ett ”inspektionskvitto?” Mitt namn står på kortet och jag kan legitimera mig. Där framgår också min ålder. Att vi seniorer skulle stjäla seniorkort från varandra för att åka gratis tror jag inte på.

Clas Sandblom, 73