Varberg. Signaturen Maria skriver i en insändare att hon får panik av att kyrkklockorna ringer i minst tio minuter varje timme.
Ringning i kyrkklockor är en urgammal sed för att ge invånarna information om att nu är det gudstjänst eller att någon avlidit. Kyrkklockorna har historiskt också använts vid fara som till exempel brand. I orostider användes kyrkans klockor för att kalla samman befolkning för att tala om att till exempel krig utbrutit.
I Varbergs kyrka sker olika former av ringningar för att tala om att nu skall det hända något i kyrkan. Vid söndagens gudstjänst ringer klockorna fem minuter, dels en timme före och dels en halvtimme före gudstjänstens början, samt två minuter när gudstjänsten börjar. Vid andra gudstjänster som dop, vigsel och begravning sker ringning en till två minuter i samband gudstjänstens början.
När någon avlidit och de anhöriga har önskemål om själaringning kan det ske måndag till lördag. Denna ringning är alltid tio minuter med start klockan 11.00. Då har sörjande möjlig till enskild andakt i kyrkan.
Slutligen sker ringning vid dagens slut varje söndag–fredag klockan 21 och lördagar klockan 18. Ringningen pågår under fem minuter och var i forna tider en viktig signal om att nu är arbetsdagen slut.
I Varbergs kyrka finns även ett tornur som klämtar varje kvart. Klämtning sker med ett slag vid första kvarten, två slag vid halvtimman och tre slag vid trekvart. Vid hel timma klämtar klockan det antal slag som motsvarar timmen.
Jag hoppas att Varbergsborna även i fortsättningen vill att församlingen upprätthåller denna sed med klockringning.
Thomas Karlsson, vikarierande kyrkoherde
