Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Det är nu fem år sedan världens länder genom Parisavtalet enades om att begränsa planetens uppvärmning till max två grader jämfört med förindustriell tid. Bild: Henrik Montgomery/TT

Klimatkrisen behöver lokala mål!

Snart har vi gjort av med årsbudgeten av naturens förnybara resurser.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Sedan 15 mars 2019 har människor samlats i Brunnsparken i Varberg varje fredag 16.30-17.30, för klimatmanifestation som en del av FridaysForFuture. Rörelsen finns i ca 150 länder och denna och liknande rörelser växer snabbt. Människor över hela världen förenas av sin oro för den pågående klimatkrisen och frustration över beslutsfattarnas ofattbara passivitet.

Det är nu fem år sedan världens länder genom Parisavtalet enades om att begränsa planetens uppvärmning till max två grader jämfört med förindustriell tid. Dessa mål verkar nu bokstavligen gått upp i rök. Vi är fortfarande helt beroende av olja, kol och fossilgas, och dessutom investeras fortfarande enorma summor i ny produktion av olja, kol och gas. Fossila bränslen är fortfarande billiga och lättillgängliga. Att då världens utsläpp av växthusgaser nu år 2020 radikalt skulle börja minska i den takt som är nödvändig för att nå tvågraders målet är helt osannolikt. Även Sverige har stora svårigheter att minska utsläppen. Det är få politiker som talar om detta.

Vi är alltså på kurs mot en uppvärmning bortom två grader. Det innebär förändrade villkor för allt liv på jorden. Ingen människa har någonsin upplevt en sådan värld. Vi lever i en ödesmättad tid och vi behöver stanna upp och fråga oss vad som är viktigt.

Men vi har möjlighet att förhindra de värsta skadeverkningarna. Framtiden är inte förutbestämd. Vi varken behöver eller har tid till att invänta ny teknik. Vi behöver gå från högintensiv fossilkonsumism till en kultur av tillräcklighet och respekt för naturen. Vi måste kräva en politik som tvingar industrin att hålla de fossila bränslena kvar i jorden.

Vi har nått vägs ände med fossil energi och överutnyttjande av naturresurser. Det är en oundviklig konsekvens av att vi lever på en planet med naturlagar och ändliga resurser. Valet vi har nu gäller om vi vill försöka göra nödvändiga förändringar av samhället under någorlunda ordnade former eller om vi fortsätter som vanligt och låter naturen ha sin gång. Vilket då troligen kommer att leda till sådant som missväxt, torka, översvämningar, bränder, hungersnöd, vattenbrist, väderkatastrofer, sjukdomar, konflikter, krig, flyktingströmmar, kollapsande ekosystem och ekonomiska kriser. Inom de närmsta decennierna. Sverige kommer naturligtvis få sin del av detta. Minns extremsommaren 2018 då vi hade enorma bränder i Sverige och spannmålsskörden minskade med 46 procent.

Omkring den 2 april är Overshoot Day för Sverige. Med det menas den dag då vi har gjort slut på årsbudgeten av naturens förnybara resurser. Den dagen infaller tidigare och tidigare varje år. I Sverige var över 4 000 arter rödlistade vid den senaste uppskattningen 2015. Planeten befinner sig i den sjätte massutrotning, nu orsakad av människans exploatering av naturen och klimatförändringar. Detta är en överlevnadsfråga också för oss människor.

Varbergs politiker behöver ta sitt ansvar och formulera en tydlig lokal strategi för minskade utsläpp av växthusgaser i linje med Parisavtalet. Mål som gäller både den kommunala verksamheten, näringslivet och den privata konsumtionen i Varberg. Vi anser att de mål som nu finns är otydliga och otillräckliga, och inte står i proportion till hur allvarlig frågan är. Klimatkrisen behöver bli en lokal fråga som är begriplig och transparent för alla kommuninvånare.

Klimatmanifestationerna i Brunnsparken kommer att fortsätta men gör nu ett tillfälligt uppehåll på grund av coronaepidemin.

Vi som skrivit under har kommit i kontakt med varandra genom #FridaysForFuture Varberg

Agneta Ljungqvist, Anders Hjelte, Andreas Lindqvist, Anna-Kerstin Nordhall, Annika Smedberg, Ann-Margareth Nilsson, Arne Hjortsberg, Barbro Eriksson, Beatrice Karlsson, Bengt Frihd, Björn Mellquist, Carina Bräuner, Christer Sandberg, Corli Hansson, Daniel Stigedal, Elisabeth Hagberg, Elsa Lillieroth-Dagås, Evamaj West, Eva Skogar, Gert Andersson, Gun Gustafsson, Gunilla Grunditz, Hans-Erik Gustavsson, Helen Björklund, Ida Gustafsson, Inga-Karin Ericsson, Inger Bengtsson, Inger Benjaminsson, Inger Elmquist, Inger Larsson, Ingrid Bardon, Ingrid Ohlsson, Ingrid Petersson, Jonathan Nyström, Karin Gustafsson, Karin Stigedal, Kenneth Ljungqvist, Kent Johansson, Kicki Gustavsson, Kim Bruhn, Kjell-Erik Karlsson, Lars-Magnus Nordhall, Lars-Olle Hattne, Lars O Hellsborn, Lasse Bengtsson, Lena Måvholm, Lennart Erling, Linnea Särnblom, Lisbeth Börjesson, Madeleine Andersson, Magnus Sahlin, Margareta Fhager, Margareta Lorentzen, Maria Johansson, Marianne Gunnarsson, Meta Hjortsberg, Monica Baker, Nils Tennberg, Nina Sjölund, Nisse Nilsson, Per Fåhraeus, Per Johnsson, Peter Särnvald, Pia Nilsson, Rolf Bardon, Sara Gradén, Sassa Buregren, Solveig Peterson, Susanne Bjelkefelt, Sven Dahlbom, Thomas Johansson, Thomas Karlsson, Ulla-Karin Jörnbo, Ulf Wallin, Ulrika Tennberg, Åsa Grogarn Sol