Välfärd. Vad är det som ekar från fornstora dar då rösträtten inte var uppfunnen och större delen av det trasproletariat som gjorde anspråk på förnuft och rättvisa. De besuttna i samhället då som nu har samma retorik för att skydda sina intressen med mer eller mindre ohederliga medel. Då kallades de okunniga outbildade och saknade insikt om vad som var bäst för samhället och dess befolkning. Då kallades de för kommunister och revoltörer, samhällsomstörtare och ett hot mot landet.
Nu när krav reses om rättvisa och förnuft kommer gamla argument fram om hot mot privata aktörer som håller på att urholka den svenska välfärden med sitt vinstbegär. När det ställs krav på att det måste finnas någon kontroll på hur skattemedel förvaltas hörs rösterna igen från det förgångna om kommunister, samhällsfiender och ett hot mot samhället och den fria företagsamheten.
Det verkar som om indoktrineringen lyckats: vård och skola köps för pengar, din framtid kan också köpas för pengar. Bostad kan du bara få om du har tillräckligt med pengar.
Marknaden styr allt och i det systemet finns ingen tolerans för svaghet, utsatthet och beroende. En marknad där insynen och inflytandet är minimalt och att allt kan köpas för pengar.
Tänk att synen på äldreomsorgen skulle återuppstå som auktionsobjekt på marknadens torg. Där lägsta bud får ta försorg om de olönsamma i samhället, men ändå ses det som ett vinstprojekt för privata intressen.
Vart går skattepengarna?