Som många andra har jag varit en så kallad klimatskeptiker, men inte nu längre. Sedan jag läste Marlena Ernmans bok ”Scener ur hjärtat” har mina ögon öppnats och jag känner mig tvungen att göra något själv.
Det är inte så att jag enbart ser koldioxiden som det enda överhängande hotet, där kanske jag kan känna en viss skeptis fortfarande. Den stora skillnaden är att jag inte längre vågar chansa på att framtidens generationer kommer att kunna leva sina liv med en natur att njuta av, luft att andas och må bra av och en biologisk mångfald som är likadan som när jag växte upp.
Det hela är ju egentligen ganska logiskt, det är bara att se sig omkring och tänka på vad vi gör mot vår enda jord. Vi utarmar den på alla resurser vi kan (olja, gas, kol, järn, vatten etc.). Vi släpper ut avgaser som måste ta vägen någon annanstans än ner i våra och våra barns lungor. Vi har byggt kärnkraftverk vars avfall tar tusentals år att bryta ner, om det ens går, och vi skräpar ner både land och hav med plaster som djuren äter med hemska konsekvenser. Bara för att nämna några exempel...
Jag har länge trott att klimatet är något som går upp och ner med kallare och varmare perioder som en naturlig cykel. Vi har ju haft både istider och torka tidigare i historien. Skillnaden idag är att jag inte längre vågar chansa – Vågar du?
Har bestämt mig för att delta på Fridays for Future (fredagar 16.30-17.30 i Brunnsparken) så ofta jag kan, att dra ner på mina egna miljöavtryck i den utsträckning det är möjligt och framförallt försöka skapa opinion så att våra politiker tar vettiga miljösmarta beslut. Hoppas du också vill vara med och hjälpa till!
Maria Johansson
Stenåsa