Falkenberg. Jag drömde att Falkenbergs skolor och förskolor hade en ledare med visioner, mod och kraften att se till att vi enade oss och gjorde Falkenberg till en utbildningskommun i världsklass. Den ledaren hette Jörgen Frostlund. Han såg till att vi hade ett vetenskapligt perspektiv, de metoder vi använde visade att de gjorde skillnad för barn och elevers mående och lärande.
Vi bestämde oss för att alla barn och elever hade rätt att lyckas och känna lust att lära utifrån sin förmåga. Vi såg till att vi hade moderna skolor och förskolor som byggdes för att uppfylla de krav som uppdraget ställer på en framsynt, satsande skolkommun. Vi hade dialoger med högt i tak där vi vred och vände och alla kunde uttrycka sina tankar och åsikter. Alla med fokus på att se till att våra barn och ungdomar har det bra. Vi delade våra berättelser om hur vi gjorde för att nå framgång, även när det inte gick så bra, för att lära av varandra. Allt för att skapa den bästa förskolan och skolan. I denna dröm mådde jag bra, vi var engagerade och alla kavlade upp armarna för att se till att drömmen blev sann.
För en dryg vecka sedan vaknade jag till att ledaren inte längre heter Jörgen Frostlund. Visionen skulle vara kvar, men utan ledare. Han var inte överens med kommunens ledning om utvecklingen av densamma sas det. Vad var det man inte var överens om? Att Falkenberg skulle bli en utbildningskommun i världsklass? Att vi inte skulle undervisa utifrån forskningen? Att vi inte skulle bygga förskolor och skolor som var moderna och uppfyllde de krav som styrdokumenten säger? Eller vadå? Osäkerheten om varför skapar, ja just det, osäkerhet och rädsla. Vem är nästa som får gå? Är det när man uttrycker sina tankar och åsikter för att förbättra för barnen?
Jag vet inte någon från barn och utbildningsförvaltningen som blivit tillfrågad angående Jörgens arbete. Istället för svar har vi fått en isande tystnad. Alla ställer sig frågan, varför då? Nu när vi fått en ledare som kämpar för att ALLA SKA LYCKAS!
Anette Klang Jensen