Det händer att jag använder uttrycket att jag inte vet om jag skall bli arg eller ledsen och jag är inte ensam om det. Men efter att ha sett Kalla Fakta om arbetsförmedlingen och invandrarkvinnor så är jag definitivt både arg och ledsen.
Ledsen för att det skär i hjärtat att se kvinnan Madj och många andra utsättas för inkompetenta system som gör det omöjligt att ens komma i kontakt med arbetsförmedlingen trots upprepade försök. Hon har dessutom fått flera byten av handläggare utan att få reda på det och, visserligen förgäves men ändå, då sökt fel person.
Arg för att arbetsförmedlingen totalt verkar ha missat det verkliga innehållet i det som skall göras och hänvisar till uppdrag, kommande upphandlingar, systemskiften 2022 och allt annat än att se till att behandla kvinnor och män likvärdigt.
Arbetsförmedlingen har till och med mål som säger att mer än dubbelt så många män som kvinnor efter etableringen skall komma i arbete, mål som beskrivs som mål att sikta mot? och anpassade till vad man tror att man förmår. Det vittnar starkt om en organisation i totalt förfall och det handlar inte om de senaste turerna om nedläggning av kontor och liknande. Det handlar om organisationens inkompetens. I Kalla Fakta framstår det som främsta uppgiften att hantera handlingsplan, göra mål och ha fina uppföljningssystem men inte det som jag tror är alla andras tankar om uppdraget – att träffa människor och se till att dom får ett jobb.
Jan Berge