Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jag tror på skola som ger ut resurser till de som behöver, skriver insändarskribenten. Bild: Alexander Olivera/TT
Jag tror på skola som ger ut resurser till de som behöver, skriver insändarskribenten. Bild: Alexander Olivera/TT

Inkluderingslagen är ren misshandel

Jag tror på en skola som gynnar de barn som har det tufft!

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Att barn upplever skolan som jobbigt eller dåligt, är normalt. Men det behöver inte vara så. Om de fungerar bättre i en liten grupp, om de lär sig mer i en liten grupp och om de mår bättre i en liten grupp. Ska barn ändå inkluderas i en stor grupp, med många andra barn med många olika behov?

När sista resursen är utdelad, står kommunen med händer som gapar tomma, och en handlingskraft som skriker på hjälp. Med dåtidens disciplin och nutidens kunskap skulle vi kunna skapa världens bästa skola. Jag tror på en skola som gynnar de barn som har det tufft! Jag tror på skola som ger ut resurser till de som behöver. Jag tror på en skola som ser de barn som inte syns i ett stökigt klassrum.

Men jag tror inte på en skola där respekt för läraren är långt bortom molnen. Jag tror inte på den skola vi har i dag, en skola som vi för länge sedan var rädda för att få. Jag tror inte på en skola som anställer rektorer utan utbildning inom specialpedagogik.

Sverige är ett land där politikerna tycker sig ha råd att hjälpa stora delar av världens befolkning. Med pengar, mat, skyddsrum och andra förnödenheter.

Men att hjälpa till med arbetet att bygga upp skolan igen, och rensa bort lärare som inte gör sitt jobb bra. Är tydligen för dyrt.

Varför prata om problemen i skolan, när man ändå inte är villig att lösa dem?

Wilma Dahlström

17 år