Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sätt upp ett ordentligt högt plank, föreslår insändarskribenten. Bild: Annika Karlbom
Sätt upp ett ordentligt högt plank, föreslår insändarskribenten. Bild: Annika Karlbom

Ingen vill ha trafik precis utanför fönstret

En uppmaning till Varbergs Bostad.

Det här är en insändare/debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten.

Klicka här för att svara skribenten eller för att skriva en egen insändare. 

Platsen för garage under jord ser hopplös ut för byggarna. Det gäller Varbergs Bostads nybygge på Kattegattsvägen. Den är också fel. Garagen kan och ska finnas på bottenvåningen av detta och framtida byggen. Det finns ingen (inte heller ni som bestämmer)som tycker det är trevligt att bo på bottenvåningen vid stora och trafikerade vägar! Att titta ut på oändliga bil-, cykel. och gångtrafikanter precis utanför fönstret eller balkongen är ju vedervärdigt. Varför då bygga så? Svara gärna!

Varbergs bostad bör även ta till sig följande:

1) Sänk genast hyran för parkering och garageplats vid Kattegattsvägen. Då försvinner alla bilar från gatan. Varför vänta i tio år tills något nytt har bestämts? Kattegattsvägen ska inte belastas med avgift. Den ska vara fri till förmån för alla de bilar som behöver parkering vid stora evenemang på Sparbankshallen och Påskbergsvallen. Detta fungerade alldeles utmärk innan coronatiden och innan alla dessa byggen och bör bli återställt.

2) Bygget av Västra Sörse är också bedrövligt för alla de som måste beskåda den oändliga trafiken, som är nämnd tidigare. Här bör Varbergs Bostad genast sätta upp ett ordentligt högt plank, både för synens och också hörselns skull. Till och med vi som går, cyklar eller kör förbi detta ställe tycker synd om de boende, inte bara de själva! Vid planket ska planteras snarast möjligt något grön klätterväxt, t ex murgröna eller klänghortensia. Annars kan man inte kalla det bygget annat än ett fiasko. Vem bor där? Endast de som måste det.

Med vänlig hälsning

Ingela Strandvik